Sida 166
Barnens paradis, af Daniel Fallström
Den var också förr i världen ett ungdomens favorittillhåll, men mest den kamplystna ungdomens, hvilken här levererade skarpa bataljer, medan den stora ofreden mellan klarister och jakobister ännu varade. Men den tiden är nu länge sedan förbi. Den mera försigkomna ungdomen i våra dagar är icke någon vän af slagsmål — den röker hellre sin lilla cigarrett i fred och ro och lägger ned sina fickpenningar i de stora sportmagasinen.
Men det var likväl icke endast till tummelplats för skolornas rivalskap, som Humlegården förr i världen tjänade. Där fanns ■en liten damm, hvilken under vintrarna begagnades till skridskoåkning, och den var flitigt besökt och till och med vid högtidliga tillfällen eklärerad. Där fanns då, som nu, en utmärkt kälkbacke — kanske den utmärktaste i Stockholm, och på rotundans och teaterns glada tid var det fashionabelt att ha sina kälkpartier i Humlegården.
Och de vackra, stämningsfulla höstkvällarna sedan! För femtio öre — så framt man inte fann det bekvämare för sin kassa att helt enkelt ta plankbiljett — för femtio öre fick man åse Törners briljanta fyrverkerier, men raketernas glänsande, sakta fallande guldregn belyste då icke någon praktfull gatufasad i stor-stadsstil. Nej, husspekulationen i förening med de goda tiderna och befolkningens tillväxt hade ännu icke trollat fram palatsen vid Sturegatan och Valhalla vägen, och tobaksladorna inrymde då för tiden hyresfritt det Stockholm, som händelsevis saknade tak öfver hufvudet. Idylliska tid, då romantiken ännu blomstrade bland trärucklen på Ladugårdslandet, och det låg en fläkt af poesi öfver fallfärdiga gul- och rödmålade plank och instängda, maskrosbevuxna malmgårdar! Nu kallas Ladugårdslandet officielt Östermalm, Humlegården har blifvit omdöpt efter Linné, och tobaksladorna, de röda tobaksladorna äro för länge sedan jäm-
Källa: Project Runeberg ·
