Sida 249
Sommarnöje, af Gustaf Janson
veckas ledighet, som han ämnar tillbringa på landet. Ett blek-lagdt »för sent» möter honom från allas munnar och han får finna. sig. Han vore heller ingen riktigt snäll familjefar, om han ej skulle kunna finna sig i snart sagdt hvad som hälst.
Således flyttar man. Utan allt för stora äfventyr transporteras »sakerna» till bryggan och för sista gången detta år bringas styrmannen farligt nära vansinnets gräns samt tvingas den hygglige kaptenen att brista ut i ett hädiskt anatema öfver möbler i allmänhet och pockande sommargäster i synnerhet. Och så är man åter i den kära staden.
Pappa, som beordrats till kajen, mottager sin dyrbara familj med öppna armar och åser sedan, hur flyttningskarlarne med beundransvärd nonchalans slänga hans tillhörigheter på en rustvagn och skumpa bort med dem.
Familjen är hemma. Allt går i de gamla hjulspåren och pappa är särdeles belåten därmed. Familjens öfriga medlemmar kunna dock ej fatta, hvarför han i våras hyrde ett så tarfligt sommarnöje. Från mamma, som känner sig förolämpad af att fru X. ej bjöd henne på det sista kafferepet ända ned till lille Karl, som för några dagar sedan fick »nedrigt med puckel» af B:s otäcka Putte, är man missnöjd. För den kära husfridens skull förbinder sig pappa också om än motvilligt till nästan hvad som hälst, men med en tanke på alla de extra utgifterna besluter Han att genast köpa en ny stålklämmare till plånboken. Liksom det skulle hjälpa!
Men först efter detta löfte, som alla nog skola minnas, blir man litet nöjdare, hvarpå alla högt förklara sig ofantligt nöjda med, att den besvärliga sommaren ändtligen tagit slut.
Källa: Project Runeberg ·
