Sida 428
Hur Stockholm provianterar, af Axel Kerfve
mindre känsliga naturer, komma dock genast med den förklaringen, att det är hunger och törst, söm framkalla denna disharmoniska morgonkonsert och tillägga kanske, att snart skola offren ej ha behof af hvarken vått eller torrt!
Det är »drottningens» skaffare, som resonera på detta sätt, medan de hastigt uppgöra sina kalkyler beträffande den vinst, dagens marknadspriser kunna lämna dem. Och ha dessa gått i höjden, som under de senaste fem åren, så får också den sköna synderskans hofstat punga ut med ansenliga summor pr dag endast för artikeln kött. Varorna, i sig själfva dyra från första hand — d. v. s. från boskapens uppfödare där ute långt bort från stadens larm och gny — bli det än mer genom de många mellanhänder, som hvarje djur har att passera på vägen från bås, fålla och stia till slaktbänken. Fösarn skall hafva sitt, järnväg, ångbåt och bönås sitt. Så kommer åter fösare för driften från stationerna i staden till de s. k. bondkvarteren — hvaribland »Kronan» på Stora Badstugatan (31) — snart ett minne blott — och »Helsingegår-den» på Appelbergsgatan väl intaga främsta rummet med hänsyn till år och anor — eller direkt till slakterierna, hvaraf flertalet ligga strax utanför »tullarna» — förnämligast Norrtull och Skanstull- — Slutligen kommer ytterligare frakt för de slaktade kropparna till saluhallar, salutorg och slakteributiker.
Vi göra oss underrättade om några siffror, ty som bekant tala siffror ett språk, som klarare än ord precisera ställningar och förhållanden.
I medeltal undfår Hennes Majestät Stockholm 250 storboskap pr dag. Summan af mindre djur — såsom kalfvar, får och
Källa: Project Runeberg ·
