Sida 447
Frälsningsarmén. Några konturer, af Gustaf Janson
och bastrummorna öfverrösta de forna gitarrernas svaga knäppningar och sångkören är så stor, att åhörarne ej längre behöfva instämma, man kan undvara dem. Senapskornet, som några exalterade kvinnor sådde, har slagit rot, växt upp och burit frukt — fastigheter och depositionsbevis jämte diversehandel och tryckeriaffär taxerade till närmare 75,000 kr. årlig inkomst. Den lilla hopen af uppoffrande tiraljörer i stora hufvor, som gömde de bleka anletena med sina brinnande ögon, har lämnat plats för en hel armé, disciplinerad och välklädd. Kvinnornas egendomliga dräkter och männens röda tröjor väcka ingen uppmärksamhet längre, man är van vid dem. Och hänförelsen finns nog men med bismak af teater, föreställningarne verka inöfvade, schablonen är en gång för alla tillskuren, armén är tränad. Men har den förändrats, har också det sätt, hvarpå den betraktas, gjort detsamma. Utåt har den vunnit, men hurudan är nu kärnan?
Frälsningsarmén har tagit sig en ny uppgift. De värfvade själarne tilldelas kårer och af delningar och de frivilliga offren taxeras ut efter bestämda grunder liksom de också användas till förut bestämda ändamål.
Arméns välgörenhet kan dock ingen förneka, om den ock ej följer precis samma vägar som de sällskap, hvilka idka sådan som ett slags sport, och de personer, hvilka äro mycket noga med att icke blott vänstra handen skall få veta hvad den högra gör, utan äfven att hela världen genom tryckta och väl stiliserade årsberättelser skall få kännedom om medlemmarnes ädelmod. Ännu tycks likväl ej armén helt och hållet hafva slagit in på den väg, som leder till berömmelsen, och redan här i tiden skänker de goda gärningarne deras officiela lön, men det är väl blott en tidsfråga, när armén skall stelna i formalism och blifva en af alla erkänd institution.
Nåja, erkänd är den ju redan på många håll.
Källa: Project Runeberg ·
