Sida 457
Hos pantlånaren, af Ninian
Pantlånarn är för öfrigt mycket »hjälpsam». Han tar emot nästan allt: till och med föga eleganta gångkläder.
När till mitt klädskåp nyss jag kom Och såg mig bland, mitt pick-pack om Jag fann min gamla frack, som hängde Bland dam och spindelväf och slängde —
Då tänkte jag: du gamle vän,
Du skall mig rädda en gång än;
Strax till ett lånkontor du går,
Där »ettan krisch» på dig jag får.
Och om du då — som troligt är —
Mina svarta byxor träffar där,
Din herre fordrar och begär
Att du till dem en hälsning bär! —
Midt för mina fönster finnes en af dessa »välgörenhetsinrättningar», och jag har sålunda tillfälle att dagligen och stundligen observera den lifliga trafik, som där råder, isynnerhet vid denna tid, då vinteröfverrockarne så att säga hyra sig in på sommarnöje och byta plats med sommarplaggen, hvilka där haft en fristad under den långa, kalla vintern.
Mången lånar också af andra för att själf få något att låna på.
Iklädd cylinder och vinterytterrock inträdde här om dagen till mig en af mina bekanta, en finne, som ger pianolektioner. Det var 30 grader varmt, och min vän svettades jämmerligen.
— Hvad i herrans namn, utbrast jag — hvad råkar man ut för? Märker du inte, att det är åska i luften?
— Jo bevars! Och jag svettas som. om jag vore en af de tre männen i den brinnande ugnen. Men den sabla Pettersson lånade i påskas, då han skulle ut och »fröjda med fjällan sin», min nya sommarytterrock för att pantsätta. Och nu ha mina elever rest till landet. Jag har inga lektioner och kan inte lösa ut sommarytterrocken.
— Du skall vara finurlig; du skall sätta in vinterrocken och lösa ut sommarrocken, det är ju klart som korfspad.
— Pytt! Tror du inte, att jag försökt. Men det här gamla hästtäcket vill ingen »jude» hä.
— Nå, men Pettersson då — kan inte han--
\
Källa: Project Runeberg ·
