Sida 505
Skansen, af Karl Åkermark
sjönk han död ned på sitt läger. Den bestörtning och sorg budskapet om detta dödsfall väckte öfver allt Sveriges land från hyddan till konungaborgen, voro lika enhälliga som djupt förnumna. Man kände, att Sverige förlorat en af sina ädlaste söner. Enkel och anspråkslös i hela sitt väsen och uppträdande, hade dock Hazelius varit som en konung på Skansen, och under på samma gång konungsliga och folkliga ärebetygelser samt en snart sagdt enastående anslutning från hufvudstadens invånares sida fördes den afhållne och vördade mannens stoft att jordfästas i Östermalms kyrka. Tätt invid den gamla Hellestadsstapeln på
Skansen under trädens hägnande grenar skola efterkommande finna Artur Ha-zelii graf, men hans verk lefver och hans ära sprides öfver världen.
Att det värdefulla arf dr Hazelius lämnat efter sig allt fortfarande skall omhuldas och utvecklas med pietetsfull hänsyn till den anda dess skapare åsyftat, detta är väl hvarje svensks lifligaste önskan. Och utan tvifvel är dess nuvarande styresman, licentiaten Gunnar Hazelius mannen att fullfölja faderns verk. Hans kunskaper och intresse för Skansen äro kända och helt säkert skall icke heller han från det allmännas och från enskildes sida sakna den sympati och det understöd, hvarförutan denna anläggning aldrig blifvit hvad den är, och hvaraf densamma ännu allt fortfarande är i stort behof.
* *
*
Ensam vandrar jag en skymmande sommarafton på en af Skansens ensliga stigar, sedan folkskarorna dragit bort och fest-
Lapparnes sommarkåta och njalla.
Källa: Project Runeberg ·
