Sida 506
Skansen, af Karl Åkermark
jublet förklingat. Det doftar af hö och blommor, fåglarne slå sina sista drillar; ett råmande, ett hundskall, i fjärran. Några få, stora stjärnor glimma svagt däruppe och nedanför mig bölja trädtopparnes mjuka konturer. Djurgårdsbrunnsvikens vatten glimmar, och längst borta bereder sig den stora staden att lykta sin dag.
Hvilka känslor födas ej i en sådan stund, känslor af tacksamhet för det härliga land vi fått att bo och lefva i, tacksamhet för hvad våra fäder arbetat och lämnat oss att bygga vidare på, känslor slutligen af beundran och erkännande åt den man, hvars väldiga lifsverk Skansen är.
Karl Åkermark.
N.V
Källa: Project Runeberg ·
