Tillbaka Read Runeberg

Boken om Stockholm i ord och bild

Originalsida 509
Originalsida 509
Originalsida 508
Originalsida 509
508–509

Sida 509

Våra parker, af Chevalier

finna oss i att Malmö och Helsingborg och ej hufvudstadens förnämsta platser försetts eller förses med de vackraste ryttarstoderna i riket. Men vi ha en ersättning i stadsträdgårdsmästaren Medins förmåga att anordna planteringar, och rhododendron, tulpaner, kakteer, fuchsior o. s. v. äro lyckligtvis företeelser, som verka ungefär lika behagligt, om de stå högt eller lågt, om de förekomma kring mörsare eller lejon eller till och med som infattning åt Molinska najader i brons. Blomstergrupperna ha skänkt färg och fägring åt de brungula, ledsamma vidder, som efterträdde den gamla i sin kanske något stela, men dock eleganta och koketta franska stil så vackra kungliga lustgården, och de lämna ännu långt in på hösten en intagande ram åt det mondäna stockholmska promenadlifvet, åt den populära, under klingande spel dagligen marscherande paraden, åt de för angelägna ärenden eller sysslor vandrande, såväl som åt de talrika dagdrifvarne. Att »gå i torget», sojn det allt fortfarande heter, är en mycket omtyckt stockholmsförströelse, och det är rätt intressant och lärorikt, om man vill bilda sig en föreställning om ett flertal af hufvudstadens karaktäristiska klasstyper. Kungsträdgården är nämligen den stora kittel, hvari dagshändelserna bykas, den gryta, hvari skvallret kokas eller förvälles, ofta nog saltas och peppras, och från smakrådet under alléernas lindar, hvilka någon rätt träffande kallat kunskapens träd på godt och ondt, hämtar mången sin egen åskådning om sin nästa, opinionen må nu ledas af gamle general Sven, kunglig sekter Isidor, eller direktör Gustaf Fredriksson eller några andra af torgets välkända och trognaste habituéer.

Men om kvällarna, sommarens ljumma eller höstens svala och månskensbelysta, då är det mindre lifligt i Kungsträdgården, om man undantager den afdelning af densamma, där Blanchs kafés gratismusik och läskedrycker erbjuda särskilda lockelser, än i den vida mindre men lummigare Berzelii park. Den store kemistens löfrika omgifningar äro nämligen mycket omtyckta af en mängd stockholmare, särskildt från de bredare lagren, hvilka säkerligen äro ganska obekanta med de kemiska föreningarna, men däremot tycka om att ingå erotiska förbund i halfdunklet under pilarnas och hängaskarnas grenar. Det är ju så ljuft att

Källa: Project Runeberg ·