Sida 527
Våra utvärdshus, af Satyr
ljuset leende eller vemodig, allt efter som dagrarna eller skuggorna flyga fram öfver hans bronsansikte.
* *
❖
Djurgårdsbrunns historia börjar i hednatider.
Dit kommo mörka blotmän och slaktade djur åt gudarne, och på grenarne af offerlundens ekar hängde fullt med hudar och delar af kroppar. I lunden ofvan den nuvarande Djurgårds-brunnskanalen, som då var ett bredt vatten, låg nämligen en vidt beryktad offerkälla.
Men fast asarnes och blotmännens tid var förbi se’n många hundra år och de blodbestänkta lunderna mist sin helighet, kunde det hända, att man gick till de gamla källorna för att dricka hälsa och krafter. En hälsokälla på den plats, där Djurgårdsbrunn nu ligger, omtalas på 1500-talet.
Den äldsta nu kända handling om Djurgårdsbrunn är en riksmarskalksämbetets resolution af den 5 juni 1742, hvarigenom assessorn i Collegium Medicum, doktor Lithén beviljades tillstånd att »vid hälsobrunnen å Kongl. Maj:ts Djurgård få till brunnsgästernas bekvämlighet samt dess egen och de öfriga brunnsbe-tjäntes förnödenhet uppsätta några nödiga hus och byggnader, nämligen ett badhus, ett fattighus, ett hus för samtliga brunnsgästerna och ett för sin egen och brunnsbetjäningen samt äfven ett värdshus».
Det nuvarande värdshuset skulle alltså datera sig från denna tid, och ganska troligt är, att det såg ut på ungefär samma sätt då som nu. Af de andra här uppräknade byggnaderna kvarstår endast den, som doktor Lithén lät uppföra för sin egen och brunns-betjäningens del. Det är det stora huset, som ligger snedt emot värdshuset och i senare tider kallats »aptekarhuset».
Den nu kända brunnen togs upp först 1749 af historikern och kyrkoherden på Ladugårdslandet, J. G. Hallman i kompanjonskap med lifmedikus Mårten Réef och apotekaren Hindrik Schultz. Och för att få brunnen i rop berättade dessa tre gode
Källa: Project Runeberg ·
