Sida 535
Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
haft engelska sjukan samt fått ett onaturligt stort hufvud på en liten, förkrympt kropp. A andra sidan är förhållandet icke lyckligare, om hufvudstaden icke har materiell och kulturell pondus att bära upp sin stora rol, om dess betydelse ligger uteslutande eller till allra största delen i att vara säte för regeringen och de centrala ämbetsverken, samlingsort för representationen och vistelseort för hofvet och landets finaste societet. Hufvudstaden skall vara organiskt och harmoniskt invuxen i statskroppen, tillräckligt kraftig och utvecklad i alla afseenden för att kunna fylla sin kräfvande rol och häfda sina företräden, men icke så stor, att den gör intryck af en onaturlig och tyngande utväxt.
Sverige är därutinnan såsom i många andra afseenden ett lyckligt lottadt land. Stockholm är hufvudstad ej blott i betydelsen regeringsstad, den är tillika landets folkrikaste stad och lämnar i det hänseendet de öfriga städerna på ett tillräckligt, men ej orimligt långt afstånd efter sig. Stockholm är också landets största handelsstad och dess mest betydande industricentrum.
Och detta är icke något förhållande från i går. Beträffande handeln har det varit så allt sedan den tid, då gamle kung Gösta lyckades bryta Hansans odrägliga välde, det vill med andra ord säga allt sedan man kan tala om en svensk köpenskap i den bemärkelsen, att den äfven bedrefs af svenske medborgare. Och hvad industrien angår, har Stockholm intagit en ledande ställning allt sedan den stund, då någon verklig industri i ordets nuvarande mening här i landet uppkom.
Det har till och med funnits tider, då Stockholms industri, närd af merkantilsystemets konstlade föda och omgärdad af stora privilegier, intagit en så dominerande ställning, att denna kändes rent af förtryckande, tider då man från alla håll i landet klagade öfver att hufvudstadens industri uppslukade eller förträngde all öfrig, som å annan ort sökte bryta sig väg eller kämpa för sin fortvaro. Dessa tider äro för länge sedan försvunna, och ingen förnuftig Stockholmspatriot sörjer öfver det. Om man bortser från de osunda utväxter, som blomstrande konjunkturers spekula-tions- och grtinderbegär periodvis framkalla, torde man med fog kunna säga, att vår hufvudstads industri för närvarande företer ett sundt och friskt pulserande lif, att den befinner sig i ett
Källa: Project Runeberg ·
