Sida 539
Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
en tid, särdeles på 1750-talet, kunde te sig — icke stod i sundt förhållande till landets och näringarnas utveckling i öfrigt och som äfven snart hämnade sig genom ett allvarsamt bakslag. Ar 1760, då den konstlade blomstringen ännu fortfor, räknades i Sverige, inklusive Finland 763 fabriker med 18,494 arbetare och ett tillverkningsvärde af nära 10 millioner kronor. Däraf kom ensamt på Stockholm 463 fabriker med 9,840 arbetare och ett tillverkningsvärde af nära 7 mill. kronor. Härvid är dock att märka, att inemot hälften af detta antal fabriker sysslade med tillverkningar, som vi numera hänföra till handtverkeriernas område. Textilindustrien var, om man får begagna det uttrycket, den som var mest på modet. Icke mindre än 182 fabriker med öfver 8,000 arbetare hörde dit, och af dessa voro en så betydande del som 69 sidenfabriker. Detta klingar onekligen underligt, då vi nu hafva endast ett par sådana fabriker kvar. Af öfriga fabriker från denna tid må nämnas de *båda porslinsfabrikerna Rörstrand och Marieberg, af hvilka den senare som bekant nu upphört, medan däremot den förra är lifskraftigare än någonsin och på utställningar med framgång upptagit täflan med de berömdaste utländska fabriker. För öfrigt märkas 20 tobaksfa-briker, 1 glasbruk, 4 sockerbruk, garfverier och skeppsvarf m. m. Om man tager i betraktande, att staden samtidigt räknade ej fullt 70,000 invånare, så måste det medgifvas, att dessa siffror tyda på en ganska högt utvecklad stockholmsindustri vid det 18:de århundradets midt.
Tyvärr hade dock, som ofvan sagts, denna höga utveckling till stor del åstadkommits genom konstlade medel, och det kunde i längden ej gå hvarken att drifva den fram eller hålla den uppe genom direkta och indirekta statsunderstöd. Krisen bröt ut under 1760-talet och medförde bedröfliga följder. Den rasande politiska partikampen verkade ock störande för landets näringar, och om äfven den första tiden af Gustaf III:s regering medförde en ljusning, så inträdde försämringen åter under hans senare stormuppfyllda år, och trots en sundare och mera frisinnad nä-ringslagstiftning blef tillståndet sämre. Under hans sons tid oroades handel och näringar både af den politiska osäkerheten och af vacklandet i de styrandes statsfinansiella principer. Ett
Källa: Project Runeberg ·
