Sida 540
Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
äf merkantilsystemet under dess glansdagar såsom särskildt effektivt ansedt medel till industriens förkofran slopades 1794 i och med exportpremiernas af skaffande.
Den tid som förflöt mellan slutet af 1700-talet och år 1846 »företer», säger Karl Hildebrand i Stockholms stads historia, »växlande perioder af uppsving och tillbakagång, beroende på osäkerheten i utlandet och på växlingarna i myntvärdet. Tidtals ställdes arbetare i större antal utan arbete». Såsom allmänt omdöme torde kunna sägas, att hufvudstadens industri aldrig under de 100 år, som närmast följde på 1700-talets midt stått så högt som då, åtminstone icke om man tager i betraktande proportionen mellan tillverkningsvärde och i industriens tjänst anställde arbetare å den ena sidan och folkmängdsantalet å den andra.
Merkantilsystemet var emellertid segt och höll länge i sig, ehuru stöt på stöt riktades mot detsamma. Ändtligen drabbades dock 1846 detta system af ett slag, från hvilket det sedan aldrig skulle repa sig. Den 22 december nämnda år utfärdades nämligen fabriks-, handtverks- och handelsordningar, hvarigenom skråämbetena upphäfdes och ersattes af allmänna obligatoriska handels- och handtverksföreningar, dock med bibehållande af vissä fackprof.
Vi skola meddela några uppgifter ur öfverståthållareämbetets i Stockholm ämbetsberättelse för åren 1848—50. De äro ur två synpunkter belysande. Dels visa de, huru litet hufvudstadens industri gått framåt — eller riktigare, huru mycket den gått tillbaka — från det den under frihetstiden befann sig i sitt mest blomstrande läge, dels bilda dessa siffror en god utgångspunkt för bedömandet af det industriella uppsvinget under 1800-talets sista hälft. Härvid bör den anmärkningen förutskickas, att följderna af den friare näringslagstiftning, som var gällande sedan slutet af 1846, då man bröt med merkantilsystemet i all dess stränghet, ej hunnit visa sig 1850, och de siffror som anföras för detta år kunna därför betraktas såsom signifikativa för ställningen vid slutet af den långa epok, under hvilken detta system varit härskande.
* *
*
Enligt åberopade ämbetsberättelse hade Stockholm vid 1850 års slut 336 fabriker med 3,520 arbetare och ett tillverknings-
Boken om Stockholm. 68
Källa: Project Runeberg ·
