Sida 541
Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
värde af 4,825,342 kronor. I jämförelse med uppgifterna från år 1760 visar det sig sålunda att fabrikernas antal i hufvudstaden minskats med 127, arbetareantalet med ej mindre än 6,320 och tillverkningsvärdet med ungefär 2 mill. kr. Det går också, trots den officiella och ämbetsmannamässiga formen, en fläkt af missmod genom öfverståthållareämbetets i fråga varande berättelse, och då tillverkningsvärdena under de båda närmast föregående åren varit resp. 4,941,110 och 5,090,386 kronor, ehuru arbetareantalet bägge dessa år varit mindre, så kunde väl en dåtida betraktare hafva anledning till farhågor beträffande verkningarna af den friare näringslagstiftningen, och merkantilsystemets vänner togo helt visst- dessa siffror till intäkt för sig. Frågar man efter orsakerna till den betydande nedgången i jämförelse med 1760, så äro de nog flere, men en af de mera betydande är säkert den, att man börjat fördela merkantilsystemets gracer en smula jämnare, så att industriell rörelse af afsevärda dimensioner uppstått äfven på andra platser i landet, och Stockholm spelade vid denna tid långt ifrån samma predominerande rol som industristad, som det gjorde ett århundrade tidigare. Anmärkningsvärd är den stora minskningen i arbetareantal — omkring 60 procent — medan minskningen i tillverkningsvärde dock ej nedgått mer än från nära 7 till nära 5 mill. kronor. Detta bar naturligtvis sin förklaring i de under perioden gjorda uppfinningarna, som tillåtit större användande af maskinkraft, samt i förbättrade och förenklade arbetsmetoder. Minskningen i fabrikernas antal och tillverkningsvärde kan ju ock hafva — och har sannolikt äfven — till en del sin grund däri, att man under tidernas lopp något sofrat rubrikerna under den gemensamma titeln fabriks- och manufakturrörelse och till handtverkerierna öfverfört en del s. k. fabriker, som uppenbarligen intet annat voro än rena handtverk. Dock mötes man äfven i berättelsen af 1850 af åtskilliga »fabriker», hvilkas rätt till denna titel torde vara högst tvifvelaktig. Så finna vi år 1848 ej mindre än 3 bensvärtsfabriker med samman-lagdt 4 arbetare, och år 1850 har facket svingat sig upp så, att det eger 4 fabriker med tillsammans 8 arbetare. Eau de Cologne-tillverkarne voro 1848 nio med tillsammans en — säger* en — arbetare och 1850 fyra med likaledes en arbetare för alla, d. v. s.
Källa: Project Runeberg ·
