Sida 573
Ministrarne, af Johan Lybäck
stora Karl Johans-taflan. På frisen till den väldiga spegelkaminen tronar en Artemis i brons mellan två mångarmade ljuskandelabrar af samma metall och mellan dessa prydnadsföremål blicka romerske miniatyrkejsare i marmor ned på de rådslående ministrarne. Möblerna äro ganska gammalmodiga, där de stå uppradade utefter väggarna på enkelt borgerligt manér — guld-karmade soffor och stolar i urblekt hvit och röd brokad.
Men detta är endast miljön. Det viktigaste i detta rum är naturligtvis rådsbordet. Det är liksom de kringstående stolarna placeradt på en mjuk matta och står på tvären, så att konungen som har sin plats vid öfre kortändan, sitter med ryggen åt hörnfönstret åt norr. Bordet är mycket långt, men ser för öfrigt ut som ett vanligt skrifbord, klädt med grön duk. Konungen har till sin disposition en större, med lås försedd låda och statsråden hvar sin mindre. Närmast framför konungens plats ligger Karl XII:s väldiga bibel i läderband med guldsnitt. Det är på densamma, de nyinträdande statsråden aflägga den af civilministern förestafvade eden. Konseljen har till sitt förfogande Sveriges rikes lag, senaste upplagan af grundlagarne och de senaste banden af Svensk författningssamling, hvilka sträcka sig i en lång rad nedåt bordet, vidare statskalendern, härens och flottans rangrulla, Stockholms adresskalender m. m. På en hörnhylla till höger om konungens plats finnas de föregående banden af svensk författningssamling uppställda liksom också en serie af till riksdagen af-låtna k. propositioner, utskottsbetänkanden och komitéutlåtanden. Framför konungens plats står ett skrifschatull i silfver och utefter den långa bokraden bläckhorn till statsrådens förfogande. De få dock broderligt nöja sig med att doppa två ur samma bläckhorn och broderligt hämta upplysning från samma brons-stake, när så påfordras.
Det berättas, att Första kammarens dåvarande talman, den siste landtmarskalken grefve Gustaf Lagerbjelke vid en ministerkris i början af sjuttiotalet, då han anmodades att inträda i konseljen för att med sin prestige stärka dess position, skall ha svarat med anstrykning af en viss politisk symbolism:
— Nej tack, i talmansstolen har jag ryggstöd, på taburetten har jag det icke,
Källa: Project Runeberg ·
