Sida 574
Ministrarne, af Johan Lybäck
Lefde den ädle grefven nn, skulle han icke kunna göra en dylik invändning, ty de beryktade taburetterna äro för länge sedan ett minne blott och ha fått lämna plats för ganska praktiska, stoppade karmstolar i ljusbrunt läder och med dubbla dynor, så att statsråden ha åtminstone något ryggstöd, om det än icke är synnerligt högt. Konungen sitter i en guldkarmad länsstol i röd sammet, äfven den ganska enkel. Till höger om denna stol stå fem af statsrådsstolarne, till vänster sex, ty efter jordbruksdepartementets inrättande är som bekant statsrådens antal elfva. Vid bordets nedre kortända midt emot konungens plats stå ytterligare två bruna läderstolar. De disponeras af de båda justitieråd, som deltaga i öfverläggningarna, då det hålles s. k. justitiekonselj, som dessutom består af justitieministern och två andra statsråd. Detta sker alltid vid konseljens början, hvarefter justitieråden aflägsna sig.
Närmast till höger om konungen har h. exc. statsministern sin plats och närmast till vänster h. exc. utrikesministern. De öfriga statsråden taga plats efter utnämningsdatum, icke såsom man skulle kunna förmoda, efter departementens nummerordning. Däremot föredragas ärendena i denna senare ordning, så att utrikesdepartementet kommer först, därpå justitie-, landtförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementet.
Vid föredragningen tillgår i regel så, att departementschefen framställer sin mening i ett längre motiveradt anförande till statsrådsprotokollet. Detta föres af den för departementet fungerande, edsvurne kanslisekreteraren, som har sin plats vid ett särskildt litet bord ett stycke till höger om rådsbordet, sedt från konungens plats. Om det nu gäller ett regeringsförslag, som skall framläggas för riksdagen, instämma vanligen statsrådets öfriga ledamöter med departementschefen eller afge skriftligt af-fattade reservationer. Därpå faller konungens resolution. Då viktigare utnämningar äro föremål för öfverläggning, uppstå däremot ofta diskussioner, som stundom kunna antaga en ganska hetsig karaktär och urarta till en verklig kraftmätning mellan statsråden. Man har t. o. m. sett exempel på, att utnämnings-tvister kunnat föranleda en ministers afgång. Sålunda afgick statsrådet Gunnar Wennerberg som ecklesiastikminister, då dok-
Källa: Project Runeberg ·
