Tillbaka Read Runeberg

Boken om Stockholm i ord och bild

Originalsida 576
Originalsida 576
Originalsida 576
Originalsida 577
576–577

Sida 576

Ministrarne, af Johan Lybäck

råden i främsta rummet sysselsätta sig och som ganska onödigt taga konseljens tid i anspråk. Förslag ha icke heller saknats om att upprätta en särskild besvärsdomstol för deras afgörande.

Öfverläggningarna inom konseljen sluta under normala förhållanden vid två- h tretiden. Men under det trägna arbetet med statsverkspropositionens uppställande till den stundande riksdagen eller då viktigare propositioner skola öfverlämnas till riksdagen eller då konungen varit frånvarande länge från hufvudstaden eller då årets sista konselj hålles, kan det hända, att öfverläggningarna draga ut till både fyra och fem på eftermiddagen. Då intages en lättare lunch i en mindre salong innanför konselj-rummet. Denna salong är praktfullare hållen. Taket är försedt med målningar och gipsorneringar — stora kvinnofigurer — och gobelinerna skänka betraktaren scener ur myten om Amor och Psyche. Och liksom till en komplettering af den antika kärlekssagan har man uppstält ett mindre skulpturverk — Venus i liggande ställning med den vingade kärleksguden gungande på hennes ena knä.

Midt uppe i denna slottsprakt stå fyra ovanligt enkla upp-slagsbord och det är på dessa lunchen intages. Därunder plägar man för en stund slå regeringsbekymren ur hågen och konversera om dagens händelser. Då majestätet är på sitt solskenslynne — och detta händer icke sällan — är skämtet ingalunda en främmande gäst i den höga församlingen. Sägnen har därom åtskilligt att förtälja.

Under den tid statsminister Themptander med kraftig och skicklig hand skötte statsrodret, var en af de populäraste och mest dugande generalerna, nu afliden, krigsminister. Denne föraktade icke en god bägare och malicen påstod, att han en gång af en grön poliskonstapel intogs på Klara vaktkontor, där åtskilliga lustiga förvecklingar förekommo, innan poliskommissarien anlände och till sin häpnad igenkände statsrådet.

Vid en statsrådslunch på slottet en tid efteråt utbrast konungen skämtsamt:

— Nå, jag har fått höra talas om att ett af mina statsråd råkat i polisens klor. Kan det vara sant?

Källa: Project Runeberg ·