Sida 580
Ministrarne, af Johan Lybäck
Ofta blir resultatet af en anslagsfrågas behandling, att kamrarna stanna i olika beslut, och gemensam votering måste då ske. Med Första kammarens hjälp beviljas då vanligen hvad Kongl. Maj:t begärt eller också ett ganska afsevärdt anslag. Svårare ställer det sig att genomdrifva författningsändringar eller lagreformer, ty då strandar förslaget obevekligt mot ena kammarens nej.
Riksdagen beslutar dessutom årligen en mängd skrifvelser till regeringen, som då måste taga dem under ompröfning och skyndsamt vidtaga däraf föranledda åtgärder. Eljest framställes snart en interpellation till statsministern eller vederbörande departementschef om frågans läge.
Denna i de stora utländska parlamenten — framför allt det engelska och franska — mycket ofta förekommande form för att utan längre omsvep få kännedom om regeringens ställning till en brännande fråga har hos oss kommit allt mera i bruk, i synnerhet i Andra kammaren. Kamrarnes arbetsordning innehåller olika föreskrifter om sättet för dessa interpellationers framställande. I Första kammaren har hvarje ledamot rätt att utan vidare interpellera. I den mera demokratiskt anlagda Andra kammaren måste däremot riksdagsmannen begära tillstånd till inter-pellationens framställande. Han erhåller vanligen alltid detta tillstånd, om också det stundom sker efter votering. Vägras det någon gång, sker det till det mesta af formella skäl. Så var t. ex. fallet härom året, då framlidne kapten Julius Mankell ville interpellera statsministern om rösträtten. Kammaren sade då nej, men bankofullmäktigen Sixten v. Friesen upptog kort efteråt in-terpellationen i ändrad form och den fick då framställas.
Ministern svarar på interpellationen, när han finner för godt. I regel svarar han och detta sker med ett skriftligt anförande, hvilket förut föredrages i konseljen. Interpellanten frambär därpå sin tacksamhet till ministern och debatt kan sedermera lätt uppstå. Ar ministern klok, nöjer han sig med den vanligen väl afvägda skriftliga förklaringen och inlåter sig icke i vidare svaromål. Men ibland kan han retas ut på det hala och stundom råka ganska illa ut. Detta hände såsom kändt f. sjöministern Dyrssen under interpellationsdebatten om affären Hägg.
Boken om Stockholm. 73
Källa: Project Runeberg ·
