Sida 622
Teatrarne, öfverblick af Don Diego
På scenen kan man få höra och se flere förmågor. Divorna äro flere. Både den graciösa fru Meissner, fröken Grtinberg — vår speciella geisha — och på senare tid fröken Berentz förstå att intaga publiken genom vackra apparitioner och behaglig sång. Fröken Grönberg bör också nämnas för vis comica, hvilken också inte är främmande för några af herrarne, främst den oförbrän-nelige, improviserande fröjdpappan Emil Strömberg, mot hvilken mänskligheten bör vara tacksam, så sannt skrattmusklernas explosiva verksamhet är nyttig för organismen och lifsuppfattningen. Dessutom har också hr Ringvall genom sitt allt mer Victor Holm-qvist-liknande, fryntliga, om ock ej ödmannskt rena, kuplettföredrag blifvit en af publikens goda vänner. Klangfulla mansröster äger denna grupp i hrr O. Bergström, Carlander, Schiicker och Svensson, och hr Adami är en komisk talang.
På sistone har Ranft visat den djärfheten att vilja konkurrera med Kongl. teatern. Han har visserligen, åtminstone icke ännu, lyckats frånknipa kammarherre Burén några missnöjda strupar och binda dem på 5 år, hvilket han gjort med vissa af Dramatens sujetter, men han har börjat sin fälttågsplan med uppförandet af »Villars dragoner» och därigenom tydligt angifvit sin täflande afsikt.
Innan denna opera-comique kom upp och fyllde den skarp-sluttande, enradsförsedda salongen med en nöjd publik, gaf han den sorgligt ryktbara »Taxameterkuskens dotter», ett försök att ockra på den af förgyllda lergökar och Habbababbor sänkta smaken, men hvilket dock, till stockholmarnes heder, misslyckades. Jag nämner detta därför, att vådevillen var ett bevis på att »den vidtfamnande» har alldeles för mycket att göra. Hans strängt upptagna tid ger — åtminstone enligt hans egen försäkran — honom inte tillfälle att så noga se igenom alla pjeser, han tänker uppföra. Man kan ju inte gärna vara nöjd med att en svensk direktör till plats för genomläsning af inlämnade stycken i hastigheten väljer — hm — »ett spårvagnstak i Paris».
Den Ranftska lustspelsafdelningen skulle egentligen hålla till på Södra teatern, men tillföljd af »ringlinien» händer det, att äfven andra krafter rycka in på den nya, lilla scenen. Så ges där, när detta skrifves, operett, efter att under första året — teatern
Källa: Project Runeberg ·
