Sida 63
Tidningskvarteret, af Albert Eriksson
verken får sina order — en lång lista — af redaktionssekreteraren och störtar ut. Han som har de mera celebra polismålen ilar också i väg. Redaktören — eller medredaktören — resonerar med den ettrige mellansticksförfattaren om huru man skall behandla det eller det, som framkommit i den eller den ärade kollegan. Den elektriska ringledningen arbetar alltjämt. Springpojken — de äro tre, fyra stycken — skall hämta fram det och det bladet för den och den dagen — det skall hafva betaldt för gammal ost. Under tiden sänder redaktionssekreteraren ut sina lösa trupper — fyra, fem man, som skola referera bolagsstämmor, begrafningar och annat, hvaraf man icke kan göra något speciellt. Notisjägare och telegrampojkar komma och gå — dödsfall, olycksfall, taklagsöl, ångslupskollisio-ner, själf mord, hästar i strömmen regna ned på redaktionssekreterarens bord. De,. som icke komma med nytt, komma för att få sitt honorar för notiser, som de lämnat dagen förut. Redaktionssekreteraren skall attestera kvittona. Hans penna raspar, raspar, och då den hvilar arbetar saxen eller gummiburken. Han skall ordna allt i notisväg, han skall hafva reda på allt som händt och om möjligt på allt som skall hända, åtminstone allt, som man kan göra en notis eller notisartikel om. De större artiklarna, ledande eller icke precis aktuella, slipper han ifrån, dem tar redaktören och artikelförfattarne hand om.
Den elektriska ringledningen pinglar så godt som oafbrutet. Här skall hämtas en cigarr till herr den, här en Angostura till herr den, här en kopp kaffe med bröd till öfversättarin-nan på utrikesafdelningen. Utrikeschefen saknar en' tidning och ringer, chefen på litteratur-afdelningen ringer och begär alla dagens tidningar så snart de andra läst dem, korrekturläsaren ringer och befaller springpojken leta fram manuskriptet och korrekturafdraget till det eller det i morgonens nummer — redaktören har XarbKaJi^mta^ e^osan-uii
Källa: Project Runeberg ·
