Sida 739
Några ord om våra banker och pengar. Studie af Axel Kerfve
För att i någon mån ordna »kursen» genomförde man 1776 den s. k. »realisationen».
Denna resulterade i att sedlarne skulle inlösas med deras halfva nominella värde, hvarigenom den kritiska ställningen i någon grad förbättrades.
Ej långt efter detta funno vederbörande på att utgifva de s. k. »riksgäldssedlarne», ett oinlösligt pappersmynt.
Detta ledde snart till en ny »realisation» — hufvudsakligast framkallad af kriget med Ryssland 1808 — 1809.
Först 1834 genomfördes den tredje »realisationen». Genom denna fixerades värdet på en specieriksdaler till 2 2/s Riksdaler banko i sedlar. Härigenom sjönk »papperet med cirka 166,7 proc, från att förut hafva haft samma värde som specieriksdalern.
Realisationen af år 1834 hade dock det goda med sig, att man efter hand kunnat komma till en bättre sakernas ordning för vårt penningeväsen.
* *
*
Den vid Riksbanken nu ledande principen rörande dess sedelutgifning grundar sig på en kombinering af det s. k. »kon-tingeringssystemet» och »kvotdelssystemet».
Med det förra menas en fixerad och fast begränsning af den metalliskt obetäckta utelöpande sedelstocken; det senare innebär en fordran på viss proportion mellan sedelstock och ädel metall.
Till Riksbankens metalliska kassa skall räknas allt banken tillhörigt, inom landet varande svenskt och utländskt guldmynt äfvensom dess omyntade guld — men ej dess silfvermynt. — Det omyntade guldet förefinnes i »plantsar». Hvarje kilogram guld af en sådan plants är värd 2,400 kronor.
Riksbankens uppgift är omfattande och utgör en norm för alla andra svenska bankers arbete, åtminstone i hufvuddragen.
Först och främst skall Riksbanken se till, att inländska och utländska myntet hålles vid dess rätta valör. Därjämte skall Riksbanken idka verksamhet som depositionsanstalt och lånebank. Resultatet af denna affär skall bli staten till vinst. Såsom en
Källa: Project Runeberg ·
