Sida 740
Några ord om våra banker och pengar. Studie af Axel Kerfve
statens inrättning skall Riksbanken också hafva det allmännas bästa till mål.
Från och med den 1 jan. 1904 är det endast Riksbanken, som äger rätt att utgifva sedlar.
Efter denna tid slippa vi sålunda se något af alla de brokiga »papper», som de många enskilda bankerna ännu föra i marknaden, efter det att dessa »enskildas» femmor redan en god tid varit osynliga. Åtminstone hafva de »enskildas» papper från den dagen ej något värde som gångbart mynt.
Enligt lagen af den 12 maj 1897 skulle denna de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt hafva upphört redan med utgången af år 1898. Men genom senare bestämmelser blef som sagdt tiden utsträckt med ytterligare fem år.
* *
*
På tal om sedlar, kan anföras som en egenhet med de svenska — Riksbankens såväl som enskilda bankinrättningars sedlar — att intet folk i världen någonsin visat sådant förtroende till dylika papper som just svenskarne. Detta har till och med gått så långt, att man hellre tagit »papper» än guld.
Kanske har dettä mycket en orsak i guldmyntens små dimensioner och relativt höga värden — 5, 10 och 20 kronor. — Men å andra sidan har man icke heller visat benägenhet att i onödan utbyta de bekväma sedlarne mot det ganska skrymmande silfret, utan att närmare reflektera öfver, om en silfverkrona eller något annat af våra silfvermynt verkligen innehåller sitt nominella värde. Silfverpriset är nämligen högst fluktuerande. Från det gamla förhållandet, att 1 kg. guld skulle vara i värde med
15 kg. silfver — enligt den s. k. »Latinska myntunionem — har silfrets värde kontinuerligt sjunkit sedan 1870-talet — så att 1 kg. guld nu är värd ända till 34 kg. silfver! . . . År 1871 betalades 1 kg. silfver med 159 kronor. Men år 1899 kostade samma vikt silfver endast 72 kr., alltså en minskning med icke mindre än 87. kronor! —
En och hvar kan häraf lätt räkna ut, hvad en krona i silfver således nu egentligen är värd.
Boken om Stockholm. 93
Källa: Project Runeberg ·
