Sida 742
Några ord om våra banker och pengar. Studie af Axel Kerfve
att dess prägel ej med visshet kan skönjas och bestämmas. I andra fall gäller femkronan ej längre lagligt, när den förlorat mer än 0,6 proc. af sin vikt. De två större guldmynten behöfva icke mottagas som likvid, när de förlorat mer än 0,2 proc.
Af senast anförda bestämmelser — hvilka naturligtvis i den allmänna handeln och vandeln ej så kategoriskt följas som lag kraftgifva — kan man dock sluta till, att guldmynten måste blifva ett rätt sällsynt likvidationsmedel man och man emellan.
Silfvermynt och sedlar bli mest synliga — för att nu icke nämna våra s. k. kopparmynt. Skiljemyntens metallvärde understiger dock deras präglingsvärde på grund af att man därigenom velat undvika för stora och tunga sådana mynt såsom t. ex. gamla tiders väldiga mynttecken, hvilka nödvändiggjorde, att man många gånger måste bruka häst och vagn för att frakta en jämförelsevis liten summa. Som sagdt, behöfva dessa ej heller mottagas i större belopp än som ofvan nämnts och efter lag är stadgadt, såvida det ej gäller betalning till statens kassor.
Denna lag torde emellertid vara mindre allmänt bekant, ej ens af vederbörande, och detta har gifvit upphof till många kuriösa betalningshistorier, som aldrig lpinnat hafva verkligheten för sig, om man vetat, hur mycket koppar man t. ex. behöft mottaga som likvid.
Den barske postmästaren däremot var näppeligen i sin rätt, när han ej ville mottaga likvid i ettöringar för ett, som det berättas, rätt stort köp af frimärken. Och den handlande, som därför ville näpsa honom, hade alltså ej behöft besvära sig med att härför tvinga sin vilja igenom på så sätt, att han lät sin dräng stå i posten en hel dag för att af denne med lagförhållandena tydligen obekante posttjänsteman tillhandla sig frimärken på så vis, att han köpte dessa ett och ett! . . . Här var det nämligen affär med ett statens verk . . . Hela historien torde för öfrigt höra till fantasiens värld.
Utom ofvan nämnda ^&£-skäl finnes det äfven en annan orsak, som spelat in med en afsevärd faktor för att skiljemynten — speciellt af silfver — ej innehålla sitt präglingsvärde. Man har nämligen därmed velat undvika en nedsmältning för metallens tillgodogörande, hvilket i gamla tider verkligen ägde
Källa: Project Runeberg ·
