Sida 782
De dödas städer, af Satyr
I sydöstra hörnet finna vi under en respektabel, skär graf-vård assessorn Carl Fredrik Hellman, f. 1755, f 1831, samt under ett större monument, kringgärdadt af ett från kyrkogårdssynpunkt präktigt staket fem syskon Brandel. Här hvila dessutom generalmajoren H. G. af Melin, jämte maka, son och syster. Graf-platsen öfverskuggas af en yfvig askkrona, men en särdeles tfnkel plåt, fastspikad vid järnstaketet, förkunnar hvilka som här ha sitt hvilorum. På de få vårdarna läser man dessutom namnen Dubois, Fagrell, Berglund, Akerholm m. fl. Kyrkoherden Pehr Lindstens graf har ganska solid vård, och kryddkramhandlaren Olof Joh. Zethrseus har med ett större stenblock betecknat en plats vid ingången från Artillerigatan, där han och hans efterkommande skola hvila.
Jag nämnde Östermalms kyrkogård som ödslig och tråkig och föga ägnad att väcka minnenas strida fors. En stor del af det som måhända skulle vara ägnadt att få platsen kring kyrkan att minna om att därunder slumra massor af hädangångna ligger som i en skräpvrå långs södra muren. Gröna af ålder ligga här huller om buller delvis hela, delvis sönderslagna grafstenar, full-ristade med länge sedan glömda namn, söndriga järnkors, delar af granit- och marmormonument. Det ser nästan ut, som om man i ett anfall af lusta att göra platsen kring kyrkan till en liten hvardaglig plantering med vackra gångar och jämna gräsmattor, plockat bort alla dessa belamrande stenvårdar och kors och i brist på annan plats staplat upp dem mot kyrkogårdsmuren, där mossan väfver öfver dem sin evigt gröna duk, höstens blad lägga sig i tjocka högar och vinterns drifvor hopa sig i hvita massor.
Klara kyrkogård.
Det är ett egendomligt förhållande, att midt i en storstads hjärta, ett dussin meter från dess skalders och stormäns grafvar finna en byggnad, som på sin fasad bär skylten: Turisthotell.
Det finnes ingen frid numera i de dödas hvilostäder. Du gamle, Karl Michael, föga drömde du väl, att se’n du jodlat och
Källa: Project Runeberg ·
