Sida 786
De dödas städer, af Satyr
år 1454 som begrafningsplats åt Jakobs församling såsom vederlag för den stora del af Jakobs kyrkogårdsområde, som lades-till Kungsträdgården.
Klara och Jakobs församlingar hade en tid kyrkogården gemensam, men då Klaraborna icke ville bidraga till kyrkogårdens inhägnande och vidmakthållande, påyrkade Jakobs kyrkas föreståndare, att kyrkogården skulle ägas och disponeras ensamt af Östra malmen, hvilket ock blef af Stockholms magistrat år 1653 bifallet.
Innan jag öfvergår till något omnämnande af de grafvar, som funnits och nu finnas å kyrkogården, vill jag endast nämna att förutom den nuvarande Johanniskyrkan och dess föregångare å samma plats fanns i Stockholm i äldsta tider en annan Jo-hannis kyrka, tillhörande Johanniterorden. Den tillhörde samma ordens kloster och var enligt Messenii berättelse belägen vid Österlånggatan midt emot Kettens (Keithens) hus, som fordom tillhört Vadstena kloster.
Johannis kyrkogård, för närvarande prydd med så många vackra kors och vårdar, tjänstgjorde i långa tider som begrafningsplats för gardessoldater. De begrofvos närmast intill östra och västra muren, men intet minnesmärke ofvan jord utvisar numera dessa krigaregrafvar.
Det fanns i nordvästra delen af kyrkogården en sten med följande inskription:
»Begrafningsplats för främlingarne från Skevik, 101/2 i kvadrat.»
Främlingarne från Skevik — det låter så mystiskt för dem, som ej äro hemma i svenska kyrkhistoriens detaljer. Främlingarne från Skevik äro längesedan glömda, och dock fanns det en tid, då de gjorde mycket väsen af sig här i Stockholm, och tvenne kungar, Gustaf III och Gustaf IV Adolf, gjorde besök i deras lag.
Skevikarne utgjorde en sekt, som ledde sina anor från Finland, där den stiftades af en kornett Eriksson och hans broder. De hyllade den i kristna kyrkohistorien ingalunda ovanliga läran att draga sig tillbaka från världens fåfänglighet och mångfaldiga bestyr för att i ett patriarkaliskt förbund lefva så nära moder-
Källa: Project Runeberg ·
