Sida 787
De dödas städer, af Satyr
naturens sköte som möjligt. De förkastade alla kyrkliga ceremonier, såsom barndop, nattvardsgång, begrafning etc.
De drefvos i landsflykt och deras lilla skara, varierande mellan 50 och 90 medlemmar, fick irra omkring i Danmark, Tyskland och Holland i många år utan att finna någon stadigvarande plats. På grund af sin lära betraktades de som ett pestbesmittadt följe, och otaliga voro de lidanden och umbäranden de fingo utstå. En stor del af deras landsflykt förflöt på hafvet. De seglade från hamn till hamn, och mångenstädes fingo de ej ens gå i land, långt mindre slå sig i ro.
Slutligen kommo de dock åter till Sverige — år 1745 — och lyckades erhålla en fristad på Ske vik, en gård å Vermdön, tre mil från Stockholm. En ny förvärf vad medlem af sekten, Almqvist, förut handlande i Linköping, anskaffade denna plats. Här lefde de i många år i enlighet med sin lära, men de styrande i sällskapet förstodo understundom att tillvälla sig en rent af despotisk makt. Det var härute som Gustaf III och Gustaf IV Adolf besökte dem.
Deras döda fördes i enkla kistor nattetid från Värmdön till platsen i nordvästra hörnet å Johannis kyrkogård, där de utan några som helst ceremonier gräfdes ned i jorden i arla morgonstunder. Och där ligga de nu, de asketiska svärmarne, gömda och glömda, under det att lifvet brusar på gatorna med de solida femvåningshusen rundt omkring och solstrålarne, som komma dansande mellan taken vid Kammakaregatan, låta reflexerna leka i smekande färgtakter mot det stolta gotiska templet med det röda Börringeteglet.
Bland de täta kors och grafstenar, som nu täcka Johannes vidsträckta hvilostad för de döda, nämner jag först och främst monumentet öfver von Döbeln, den lille generalen med band om pannan, hjälten från Porosalmi, Lappo och tåget öfver Alands haf och vår sista kamp i Tyskland. Vården kom som bekant till genom allmän subskription och restes och invigdes högtidligen anno 1861.
Där hvila äfven Klararektorn Jakob Ekelund, f. 1790, f 1841, han som skref de historiska läroböckerna, samt professor Fahlcrantz, dalmasen och landskapsmålaren, som började med
Källa: Project Runeberg ·
