Sida 790
De dödas städer, af Satyr
ler, en af de mest förmögna grosshandlarne i Stockholm, f. 1649, f 1716, bekant för det Stieglerska stipendiet åt Uppsala universitet.
Den franske filosofen René des Cartes, eller, som han själf på latin kallade sig, Renatus Cartesius, hitkallades, som bekant, af drottning Kristina, som en dekoration åt hennes hof och dog här 1650. Hans vän, härvarande franske ministern Chanut, lät öfver honom uppsätta ett stort monument i ek. Några år senare upptogs emellertid den gamle tviflarens lik för att föras till S:t Géniéves kyrkogård i Frankrike. Härom berättas följande:
Innan kistan, som inneslöt filosofens kvarlefvor, fördes till fartyget, passade emellertid en gardeskapten Israel Planström, som synbarligen svärmade mycket för den ryktbare filosofen, på att bryta upp locket och tillägna sig hans hufvudskål.
Det oroliga hufvud, som haft så många tändande tankar, fick ej ens som gulnadt kranium någon ro, utan vandrade i många år från den ene ägaren till den andre. Ar 1754 hade det hamnat i Hägerfiychtska släkten, af hvilken hofrådet Archen-holtz köpte det. Därefter var det i Stjernmans, Olof Celsii och en Sparrmans ägo. Slutligen såldes det på auktion! Någon vid franska legationen inköpte det och sände det till Frankrike.
I den nuvarande kyrkan finnes som bekant ett monument öfver Cartesius, hvilket Gustaf III som kronprins lät uppföra. Mästaren är ingen mindre än Johan Tobias Sergel. Det föreställer en bevingad genius, som med ena handen bortlyfter ett täckelse från jordgloben och med en fackla i den andra upplyser den. Den latinska inskriptionen är följande:
Gustavus Pr. Haered. R. S.
Ren a to Cartesio Nat. in Gallia 1596 Den. in. Svec. 1635 Monum. erexit MDCCLXX
Förutom monumentet öfver Cartesius finnes i själfva kyrkan endast grafvården öfver landshöfding D. Carlsköld.
Då man nu på spårvagnen skumpar förbi Adolf Fredriks kyrkogård på den smala Adolf Fredriks kyrkogata och i förbi-
Källa: Project Runeberg ·
