Sida 789
De dödas städer, af Satyr
Adolf Fredriks kyrkogård.
Historien om Adolf Fredriks kyrkogård sträcker sig ingalunda så långt tillbaka i tiden som Klara och Johannis. Ingen Magnus Ladulås eller någon annan medeltidsfurste, intet gammalt kloster har knutit sina anor därtill.
Kyrkogården är emellertid betydligt äldre än det forna kapellet och den nuvarande kyrkan och har ej, som merendels är fallet, vuxit upp kring dessa. På sluttningen af det gamla Brunkeberg eller vid sidan om detsamma, eller med andra ord på den plats där våra dagars Adolf Fredriks kyrkogård ligger, hade nämligen Klaraborna ett graftalt, som de antagligen skaffat sig som ersättning för sin år 1653 förlorade andel i Brunkebergs-kyrkogården, numera Johannis. De ansågo emellertid, att till kyrkogården borde höra en kyrka, och anhöllo därför hos Karl XI om tillstånd att där få uppföra »ett litet träkapell». Denna deras anhållan bifölls år 1673 och följande år var kapellet eller kyrkan färdig och kallades Sankt Olofs kyrka.
Mången skulle måhända häraf tro, att man uppkallat den efter något helgon, trots att vi hyllade den rena evangelisk-lutherska läran. Härutinnan bedrar man sig dock lika grundligt, som om man ville tro, att Johannis kyrka uppkallats efter evangeli-sten. Liksom sistnämnda tempel är uppkalladt efter rådmannen Johan Eriksson Furubom fick Sankt Olofs kyrka sitt namn efter rådmannen Olof Larsson, som bekostade uppförandet. Namnet finnes ju ännu kvar i Olofsgatan. Emellertid påbörjades den nya kyrkan år 1768 och blef färdig 1774, sedan Gustaf III året förut låtit skilja församlingen från Klara och gifvit den det nuvarande namnet.
Riidling omtalar i sitt »Det i flor stående Stockholm», att i gamla Sankt Olofs kapell endast funnos trenne vårdar, nämligen öfver Cartesius, Carl Erichsson Liedemann, secreterare vid proto-collet uti kungl. senaten, f. 1655, f 1690, samt öfver Jacob Stieg-
Källa: Project Runeberg ·
