Sida 793
De dödas städer, af Satyr
Kungsholms kyrkogård.
Den stadsdel, där medicinare, kirurgiska instrumentmakare och så många sjuka nu hafva sin varelse, våra dagars Kungsholmen, kallades i äldsta tider Munkelägret, enär de hemman och lägenheter, som där voro belägna, genom gåfvor, förpantning eller köp kommit i Stockholms munkeklosters och Helgeands-hus’ ägo.
Kung Gösta annekterade med vanlig företagsamhet för »kronans» räkning hela stadsdelen, hvilken dock drottning Kristina i sin gifmildhet förlänade Stockholms stad.
Munkelägrets befolkning lydde förut under Solna och sedermera jämte detta under Storkyrkan. Ar 1636 upphörde Solnas förbindelse med Storkyrkan och år 1643 söndrades Munkelägret från Solna för att komma under Klara. Först år 1671 blef Munkelägret egen församling och skulle som sådan naturligtvis skaffa sig en kyrka.
Den tomt, där nuvarande kyrkan och kyrkogården ligga, ägdes på den tiden af handlanden och fabrikanten Anders Slorff, som af drottning Kristina fått rättighet att där anlägga ett »vant-makeri», som en klädesfabrik på den tiden kallades. Slorff följde emellertid sina förfäders exempel och vandrade hädan, och hans änka sålde fabrikens träbyggnad jämte tomten, som kallades Kvarnberget, åt församlingen, som inrättade denna byggnad till en interimskyrka.
Denna härjades emellertid af branden år 1679 och Munkelägrets bebyggare fingo som tempel anlita en hofkansler Gripen-hjelm tillhörig träbyggnad vid Handtverkare- eller, som den då kallades, Stora gatan, ända till dess den närvarande stenkyrkan ändtligen blef färdig och invigd år 1688. Man var betänkt på att kalla den Karlakyrkan och Munkelägret Karls holme, men Karl XI genmälte lakoniskt, att »efter Riddarholmen ligger här i staden och Drottningholm ett stycke därifrån, hvarför, må icke Kungsholmen ligga däremellan?» Kyrkan uppkallades efter hans gemål Ulrika Eleonora.
Källa: Project Runeberg ·
