Sida 799
De dödas städer, af Satyr
dessa grafkor. Det sista numret är 47, årtalen sträcka sig från början till midten af 1700-talet. Ett af koren tillhör ätten Björnstjerna.
Det stirrar så svart af mörker och förintelse ur dessa grafkor, men på de gröna mattorna därutanför står en stolt skiftande här af kors och vårdar i marmor, granit och järn. Maria kyrkogård excellerar i präktiga grafmonument.
I sydöstra hörnet finnes en massa familjegrafvar:
Rolanders, Fröbergs, Robert Smiths, Freses, bryggaren Pehr Bjurholms med vård af svart granit med fyra stenpelare sammanbundna af bastanta järnkedjor, S. G. Landgrens, kapten E. F. Wallenstråles, kammarrättsrådet J. W. Fahnehjelms, F. Wretmans m. fl.
En särdeles imponerande vård är rest öfver grosshandlaren och brukspatronen Henrik Nicolaus Beskow, som dog i nådens år 1855.
På fältet rakt nedanför den sydliga entrén nämner jag bland andra Sjöbergs med den höga trinda pelaren, Erik Ljusbergs, J. E. Forsstrands, J. W. Djurlings och Segerströms.
Intill nordöstra kyrkomuren ståta en hel flock solida grafvårdar. Inskriptioner äro understundom ganska svåra att uppfatta i förbifarten, hvadan vi härvidlag nöja oss med vårdarne öfver kyrkoherden Lilliewaldh, † 1845, och hans maka, född Olbers, samt gravören C. D. Forssell, † 1852.
På den lilla gröna planen strax norr om dessa ståta de stolta monumenten öfver kassören i riksbanken And. Fred. Sundbergs, sjökapten Flodenbergs och J. P. Isojs familjegrafvar, den senare som det synes städse omlindad af friska granrisrankor.
Nära intill utgången åt Hornsgatan hvilar bergsrådet G. Broling, † 1838, under en gammaldags järnvård, kringgärdad af med järnkedjor sammanlänkade stenpelare. Då man kommit endast några steg på gången, som leder in från Hornsgatan stöter man till höger på en hög smärt stenpelare inom ett järnstaket. Därunder hvila i gemensam skaldegraf Stagnelius och Nicander, och Svenska akademien har bekostat deras minnesmärke.
En stoltare vård reser sig dock därinvid, nämligen öfver
Källa: Project Runeberg ·
