Sida 93
G. von Rosen. Af Karl Wåhlin. Med 11 bilder
G. VON ROSEN.
89
Dessa bilda en grupp för sig. Konstnären har i dem anslutit sig till det gammaltyska holzschnitt-maneret, hvilket i vårt århundrade återupptogs af München-konstnärerna Schnorr von Ca-rolsfeld, Rethel m. fl. Döden är ämnet: i de båda förstnämda träder benrangels-
den är inne att med gyckel och krumsprång förnöja den väntande hopen på andra sidan ridån, har han framställt den hjärtslitande motsatsen mellan sorgens rätt till sin stilla högtid och lifvets brutala likgiltighet gent emot den enskildes heligaste känslor. En tragisk
De öfvergifne. Akvarell af G. von Rosen. Tillhör friherre L. von Platen.
mannen fram i synlig gestalt. Han höjer det utrunna timglaset öfver hufvudet på den unge konstnären vid sitt staffli, hvilken nyss fäst på duken bilden af lyckans gudinna, och han lägger armen om ungmöns lif, bjudande henne upp till dans — förgäfves är rop, förgäfves äro tårar. I bilden af Pierrot, sörjande vid Colombines lik, när teaterdirektören påminner honom om att ti-
fläkt slår ock emot oss ur Ahasverus (akvarell, 1875), bilden af jordelifvets evigt fridlöse vandringsman, som tung i hågen skrider förbi boningarna, i hvilka det är tändt till julens fest. Och tragisk är slutligen »Den förlorade sonen» (oljemålning, 1886, i Nationalmuseum), men upplyst af en egendomlig ljusreflex öfver moderns ansikte, ty när hon ser den vilsekomne och utblottade sonen
Källa: Project Runeberg ·