Sida 39
Dödens blommor
wJÄ ofta Döden gÄr förbi, dra gudarne pÄ munnen. Hans frack finns inga knappar och vÀsten Àr försminnen. En gammal ungkarl utan hem, en halft förfallen broder, han gÄr med skorna utan rem och skörten utan foder.
Hans nötta hatt blef Är frÄn Är i pannan lÀgre makad. Den borst, som hvass pÄ hakan stÄr blef grÄ men aldrig rakad. Hans ögonspringor kisa skumt, och tankspridd rör han lÀppen. SÄ tassar Döden krökt och stumt med armen lagd om kÀppen.
Hans bröders bÀnkar stÄ i rad lÄngs bord med fat och skÄlar. Kring deras hjÀssor gunga blad, och hallens tak Àr strÄlar. Som lampor hÀnga i dess kor ali rymdens jordar tÀncla rundt lifvets drottning, vÀrldens morl den eviga och enda.
Ramarne tecknade af Georg Pauli.
