Sida 72
PÄ frÄgan hvilket namn han tager, svarar Joakim Pecci utan tvekan: Leo XIII!
En stund dÀrefter förkunnar kardinal Catterini frÄn Peterskyrkans galleri för den nedanstÄende, vÀntande mÀnniskomassan valets utgÄng med följande ord:
»Annuntio gaudium magnum: Papam habemus Eminentissimum ac Reverendissimum Dominum Joachinum, sanctÊ RomanÊ EcclesiÊ presbyterum tituli S. Chrysogoni cardinalem Pecci, qui sibi nomen imposuit Leo Decimus tertius.»
Peterskyrkans stora klockor gifva i detsamma signalen, som genast besvaras frÄn hvarje vrÄ af den eviga staden med jublande, högtidliga slag, medan telegrafens alla trÄdar bÀra namnet ut till vÀrldens yttersta grÀnser.
(Slutas i nÀsta hÀfte.)
Tiga och tala. ââ
»Seul le silence est grand, tout le reste est faiblesse»
Alfred de Vigny. Hvarföre skulle du mÀssa ocksÄ din sjÀls litania, ocksÄ din sorgs miserere? HÄnande ögon bevaka den, som har blottat sin sorg. Stoltare vore att pressa smÀrtan i barmen dÀr nere hÄrdt och beslutsamt tillbaka Àn att den förs i det fria naken kring gator och torg!
Klangen, som vĂ€rlden behöfver, Ă€r ej ett vekt miserere â toner, som lĂ„ta sig hvĂ€ssa uddhvasst till pilspets och klinga finnas vĂ€l ock i din barm! SmĂ€rtan, som bundits fĂ„r nere, skall, nĂ„r en tid har gĂ„tt öfver, vĂ€pnad frĂ„n fot och till hjĂ€ssa, upp ur sitt fĂ€ngelse springa djĂ€rft som befriande harm!t
Sannt, det Ă€r halfsannt, du sĂ€ger â harm vill till vapen jag smida â dock skall ej smĂ€rtan och sorgen tigas ihjĂ€l, ty att tiga Ă€r hos en sĂ„ngare brott-Stoltare Ă€r det att stiga midt bland vimlet pĂ„ torgen fram mecl allt vekt, som jag Ă€ger, tolk för de tyste, som licla, tiga och lida blott! Gustaf Fröding.
