Sida 293
Campania i New-Yorks hamn. Teckning (efter fotografi) af Axel Sjöberg.
En fÀrd öfver Atlanten.
Af Karl af Geijerstam.
Med 8 bilder efter fotografier af författaren.
Àr man för första gÄngen reser öfver Atlanten, erfar man, just dÄ man lÀmnar den sista europeiska hamnen bakom sig, en synnerligen egendomlig" kÀnsla. Först och frÀmst kÀnner man sig sÄ fullkomligt afstÀngd frÄn den öfriga vÀrlden; bÄten förefaller en som ett stort flytande fÀngelse, hvari man skall vara inspÀrrad under en lÀngre tid. Men denna kÀnsla af afstÀngdhet och bristande frihet motvÀges i ej obetydlig grad af det medvetandet, att man Àr fri och absolut oÄtkomlig för alla det hvardagliga lifvets smÄ omsorger och bekymmer. Man kan ej trÀffas af vare sig bref eller telegram, ej heller
riskerar man att fÄ sin frid störd af telefonklockans eviga klingande, och hur orolig man Àn kan vara för bÄde ett och annat, har man en liflig och lugnande kÀnsla af att man för en tid icke vidare kan göra nÄgot, hvad som Àn intrÀffar i ens hembygd. Aled denna kÀnsla slÄr man sig snart till ro och tager gladt och obekymradt del i det lif, som föres ombord.
Det var nÀr Cunardliniens nybyggda jÀtteÄngare Campania, pÄ sin första fÀrd frÄn Liverpool till New-York, lÀmnade Oueenstowns hamn, som jag gjorde dessa reflexioner. Att just med denna Ängare göra fÀrden till det fria landet
