Ord och Bild: 1893

oktoberstämning.

451

Ur tak-konturers vimmel och skorstenshattars mängd, mot rosig aftonhimmel af azur genomsprängd, sin spira, smärt och smäcker, Johanneskyrkan sträcker som mot en himmelsk ängd.

Det mörknar. Dagen släckes, och nejden efter hand med skymningsflor betäckes, men som af eld ett band ses under molnig slöja en klargul strimma dröja vid västerhvalfvets rand.

Curt Thelander.

yVmnesval.

rf%&8)

'f(/{et ni, om jag fått 'oF på min arfvelott

att i färg och samljud fira stort och smått —■

vare sig nu i

friluftsmåleri

eller toners lek i rytm och melodi —•

vet ni, hvad jag da

haft att välja på? —

Färg i gröna skogen, färg i bölja blå,

ton i löfvens sus,

ton i böljebrus,

dalen full af välljud, höjden full af ljus!

Då om någonsin

lade jag mig vinn

om att söka få i bild och visa in,

få i flykten fatt

och försinnligadt

något af naturens stora skönhetsskatt.

Allt vill vara med: blommig ljung på hed, västanvindens gång i öppen segelled; litet fågeldrill, solsken i april,

biens surr i kupan, doft af täppans dill;

litet svensk natur,

björk och gran och fur,

vårens klara himmel, höstens ur och skur;

djupa skogars djur,

älge-ko och -tjur,

bergens återskall vid stöt i jägarlur;

nordiskt sceneri: naket klipparti,

furumoens smärta pelargalleri, sofvande kristall, dån af forsens fall,

natt i ödemarken, stjärneklar och kall.

Eller, vet ni hvad? Månskenspromenad

med en vän i skogen under bokars blad;

fågelserenad,

nymfers blyga bad,

bäckens sång och källans, snöhvit skumkaskad.

Ja — och kärleks val, ljufva hjärtekval,

sorger utan namn och fröjder utan tal. .. Därtill visst jag stal i en enslig dal

någon melodi af nordens näktergal.

Curt Thelander.

ev.