Ord och Bild: 1893

Dikter

efter Lermontov.

Profeten.

Allt sedan Gud i sitt behag förlänat mig profetisk adel, i allas ögon läser jag blott ondska, bitterhet och tadel.

För rätt och sanning ljöd mitt rop, om kärleken jag ville sjunga; men då begynte allihop att stenar mot mitt hufvud slunga.

dag aska på min hjässa spridt och flydde stadens dystra töcken. Nu lefver jag som fågeln fritt och sorglöst i min lugna öken.

Jag värdar troget Herrens bud, och vilda djur förmår jag kufva. Planeter lyssna till mitt ljud och med sin glans min natt förljufva.

Men om igenom någon stad jag vandrar vägen fram den tunga, stå gubbar själf kärt i en rad och säga spefullt åt de unga:

i> Se, barn, där går en tokig man, som var för hög för våra salar och ville lära oss, minsann, att Herren från hans läppar talar!

Se, barn, hur fånig min han bär! Se huru ömkligt fram han träder! Se huru han föraktad är, och huru trasiga hans kläder/»

Kosaekisk vaggvisa.

Sof, min gosse käck och fager, somna lugnt och sött! Månens glans sin milda dager på din vagga strött. Jag en visa dig vill sjunga; sagor nog du fått. Tillslut ögonlocken tunga! Somna lugnt och godt!

Öfver klippor Terek flyger

fram med virflars dån.

Med sin dolk vid stranden smyger

Gruziens lömske son.

Fader din sitt lif måst spilla

för fientligt skott.

Sof, min älskling, sött och stilla!

Somna lugnt och godt!

En gång ock din tur det blifver

att i krig dra ut.

Djärft i bygeln upp du klifver

med gevär och spjut.

Jag ät dig en sadel sömmar,

silke rödt och blått.

Sof, mitt barn, med ljufva drömmar!

Somna lugnt och godt!

Som en hjälte stolt och vacker

hän på kampens stig

skall du tåga med kosacker,

vinkande åt mig.

Då mitt öga skall af strida

tårar blifva vått.

Sof, min ängel, vid min sida I

Somna lugnt och godt!

Jag skall bida dig i fjärran, jag skall ängslas då, hela dagen bedja Herran och om natten spå. Jag skall ständigt tänka bara på din framtids lott. Sof! ännu är ingen fara. Somna lugnt och godt!

Jag skall gifva dig på färden såsom skydd och tröst bilden af Guds moder. Bär den ständigt vid ditt bröst! Så till farlig fäjd du drager. Minns din moder blott! Sof, min gosse käck och fager, ' somna lugnt och godt!

Alfred Jensen.