Ord och Bild: 1893

LIT T K R A T U R.

H. Taine.

en nedtryckande känslan af att allt är hvardagligt och utslitet i litteraturen, frågan, hvarifrån människorna för framtiden skola få det andliga bröd, som för en kort tid stillar deras hunger efter nytt, denna känsla och fråga blifva allt mera påträngande för vår tids människor. De män, som gå bort, synas oss icke ha några efterträdare i förmåga att ge nya uppslag, män, värdiga att fylla deras plats. Taine, den nyligen

bortgångne litteratur- och konsthistorikern, var en af dem, som lyckades att sysselsätta tiden, att ge ämnen att diskutera öfver, han var framför allt en kraftnatur, en nydanare, en väckare. Han blef läraren för en ungdom utan ideal, en ungdom, hvilken Musset, om jag minns rätt, karaktäriserade som blaserad och utlefvad utan att hafva lefvat. Denna franska ungdom, hos hvilken entusiasmen redan slocknat, lyssnade till honom