Ord och Bild: 1893

Franz von Lenbachs villa i München.

Ett besök hos Franz von Lenbach.

Ett reseminne. Med 5 bilder.

är en konstälskande vandrare under sina ströftåg kommer till München, så är det alldeles säkert, att hr Bædeker eller hr Meyer leder hans steg till det i fråga om massan af användt material imposanta mästerprof på arkitektonisk storhet, som kallas propyläerna. Sedan han ägnat denna de bayerska ateniensarnes stolthet ali den vördnad, hvartill han känner sig skyldig och — mäktig, kan det hända, att han tar sin guide under armen och på eget beråd viker af till höger uppför Luisenstrasse.

Denna gata visar ett inbjudande perspektiv af vackra villor, inbäddade i lummiga trädgårdar, som vittna om, att när denna nyare del af München byggdes, man ej behöfde räkna så noga med kvadratmetern af använd tomtyta. Långt hinner vandraren emellertid icke, — endast några

steg från propyläerna stannar han gripen af förtjusning vid åsynen af en villa, hvars like han knappast sett i någon modärn storstads villakvarter. Den nutida stadsbons villa är alltför ofta resultatet af en artistisk eller oartistisk villfarelse, ett slags vanför bastard af schweizerhydda och hyreskasern. Det är kanske därför som förtjusningen denna gång nästan stiger främlingen åt hufvudet. Han kastar en blick in genom ett järngaller, hvars form erinrar om de tider, då äfven smidet var en konstgren, blicken öfverfar dröjande och tillfredsställd en gårdsplan, i hvars midt en brunn i utsökt italiensk renässans sakta sorlar och där trädgårdskonsten tydligen hämtat sin harmoniska linievexling och klara färggruppering på andra sidan om Alperna; — den smyger sig vidare uppför ett par villafasader, hvilka i stilen tala om samma sydländska ursprung som brunnen och trädgården, men hvilka liksom dessa äro fullkomligt fria från denna främmande brytning i ton och accent, som förråder den halflärde eller härmaren. Särskildt i München, där det mesta af nyare arki-