Ord och Bild: 1893

amerikanskt sällskapslif. 463

har till gengäld tusen små fina knep för att visa, att man minnes, att man läst artiklarne eller beundrat taflan.

Man sitter i krets midt på golfvet men det är lika litet oartigt som vid ett svenskt middagsbord att vända sig från sin ena granne. Mellan-fyra-ögon är snarare regel än undantag men vigheten, hvarmed man kommer från dem, högt uppdrifven. Allt detta har ju många drag gemensamma med de latinska rasernas sällskapslif. Vid olikheterna skall jag nu icke dröja. Närmast i tycke kommer emellertid kaffestunden i salongen eller på verandan efter en lyckad svensk middag — med den skillnad likväl, att herrarne här icke i hemlighet brinna af otålighet att komma ned i rökrummet, och stämningen icke förutsätter champagne, om än ett glas chartreuse vid elfvatiden ingalunda försmås. Här i New York har jag i sällskapslifvet icke hört omtalas några absolutister. I Bos-

ton bjöds jag på en middag med 6—7 rätter mat och isvatten. Det var väl starkt för en europeisk gom. Annars besannar man till fullo den af alla omtalade erfarenheten att luften själf och det lätta, snabba tankeutbytet är sti-mulus nog.

För dem, som icke kunna läsa mellan raderna, måste jag tillägga några ord om medaljens frånsida, den som man känner, när man är trött. Det är hjärtligt men svalt, ledigt men i grunden ansträngande. Den som är 'ur dansen', är genast glömd; ens plats sopas genast igen, kretsar bildas och ombildas ständigt; den som varit borta ett år eller par måste börja från början som en obekant nykomling; den, som låter sig afskräckas af afstånd eller försoffas af arbetslunk känner sig snart »left out in the cold», och ingenting är så isande kallt som andlig ensamhet i denna eggande luft.

Du var ej den, som lifvets lycka stal!

Efter Lermontov.

Du var ej den, som lifvets lycka stal, din skönhet strålar mig emot förgäfves, kall ser jag hur din barm i trånad häfves — i dig jag dyrkar mina egna kval.

fag ser dig, sjunken uti drömmar blå — förbi min syn dra' mystiskt dunkla frågor, som lösas upp och svinna hän som t ägor -men ej hos dig min tanke dröjer dä.

Jag ser en annan, sedan länge död, i dina drag en annans drag jag spårar, i dina ord en annans lögn mig dårar, i dina ögon — brustna ögons glöd.

Bengt Lidforss.