Ord och Bild: 1893

musik.

" AT "år store sångare har återvändt till " oss, större än någonsin.

Denna gång dock ej yttradt i mening af kroppslig storlek, utan så att han i främmande land, ja i en annan världsdel, den fjärran västern, skurit nya och rika lagrar. Och han har lagt dessa, som äro alldeles friska, till dem han skördat under en 25-årig verksamhet vid vår opera—en verksamhet, hvilken äfven hans vedersakare måste erkänna hafva inneburit oaflåtliga framsteg — och så rustad har han åter trädt fram inför en minnesgod och trofast publik — se där den fest som C. F. Lundqvist, nyss återvänd till sitt kära fosterland, i höst firat.

Herr Lundqvists stora popularitet stöder sig i främsta rummet på en stor, vacker och malmrik röst, visserligen ej mäktig af alla de skiftningar, som med rätt eller orätt kräfvas af en dramatisk sångare, ej heller motsvaras röstens kraft och skönhet af dess omfång. Ej ostraffadt har ägaren någon gång öfverskridit dess bestämda begränsning — som till exempel då han sjungit guvernören i Don Juan ■— men inom sitt läge sviker rösten aldrig, och herr L:s naturligt goda musikaliska smak gör honom användbar i sins emellan helt olika musik-karaktärer, ibland hvilka han i åtskilliga är oöfverträffad härstädes. Såsom exempel härpå kunna nämnas sådana