Ord och Bild: 1893

Målaren Ernst Josephson.

I, Hans kolorit och teknik. II. Hans personlighet.

Af Richard Bergh.

Med 8 bilder.

I.

»ct är en njutning att följa denna öfverlägsna pensel, som . . . förstår att omdana den feta oljefärgen — om hvilken det nu är god ton att säga så mycket ondt — till ett skönt och kostligt stoft, hvars spel och sken och glans är större ögonfröjd än åsynen af de ädlaste stenar.» När jag läste dessa Karl Madsens ord om Rembrandts underbara teknik i hans s. k. Kökspiga i vårt Nationalmuseum, föreföll det mig, som om vår tids målare skulle hafva förlorat förståendet af sitt materials, oljefärgens, magiska väsen. Och när jag

tänkte på oss unga svenska målare, fick jag det intrycket, att af alla endast en, Ernst Josephson, vinnlagt sig om att nå ett sådan förstående; men han hade också fått sin uppfostran af de gamla magikerna, företrädesvis Rembrandt. En konstnärs öga söker sig instinktivt den näring, det behöfver, och i detta sökande spåra vi den icke minst viktiga yttringen af hans gryende personlighet.

Det var därför icke en slump, ej häller blott och bart en elevkutym hos Sveriges konstakademiska ungdom, som ledde Ernst Josephson att en gång under sin tidigaste lärlingstid kopiera