Sida 550
NĂ„gra ord om amerikanska hus och hem.
Af Hugo Hörlin.
p"
Schillerteatern i Chicago'.
jag före min afresa till Amerika Àgnade de amerikanska storstÀdernas plankartor ett flyktigt studium, hufvudsakligen för min resas praktiska behof, gjorde dessa plananlÀggningar pÄ mig ett ingalunda behagligt intryck. Deras ofantliga utstrÀckning, enformiga indelning och ohistoriska karakter bidrogo att förlÀna dem ett utseende af trÄkighet. Isynnerhet New-Yorks lÄngstrÀckta plan, med sina jÀmlöpande, numrerade gator, sina lika stora, likformiga blocks (kvarter) och sitt ofantliga strandomrÄde föreföll mig typisk i detta afseende. Endast den yttersta udden af staden. Down Town, tycktes mig hafva nÄgot europeiskt i sin anlÀggning; allt det öfriga var amerikanskt.
PÄ ort och stÀlle tedde sig New-York dock pÄ ett helt annat sÀtt, och den förutfattade kÀnslan af trÄkighet försvann ganska snart. Visserligen kunde tanken svindla, dÄ man skÄdade fram genom nÄgon af avenyernas Àndlösa perspektiv, eller upp mot de himmelstormande byggnaderna, eller dÄ man frÄn Brooklyn-brons djÀrfva spann blickade ned pÄ den under ens fötter kryssande fyrmastaren, men dÄ man vant sig nÄgot att begagna den amerikanska mÄttstocken, sÄg man att det hela fullstÀndigt var hvad man sÀger »i skala». Ej heller var enformigheten sÄ stor som plankartorna hade bebÄdat, och detta berodde dÀrpÄ, att de sÀrskilda stadsdelarne och de stora hufvudgatorna (avenyerna) hade sÄ olika karakterer. Man jÀmföre blott följande trenne, i nÀrheten af hvarandra liggande, gator: Fifth ave-
