Ord och Bild: 1893

202

hugo samzelius.

järnrikt bärg vid namn Illuvaara (Roman: Berättelse om Norrbotten och dess lappmarker, Sthlm 1818). Detta namn, som af Hermelin (Försök till mineralhistoria öfver Lappmarken och Västerbotten, Sthlm 1804) skrifvits Illum av aar a, blef sedan under 1700-talet öfverflyttadt på kyrkoplatsen under formen Gellivare, hvilken man finner redan hos Pehr Högström: »Beskrifning öfwer de til Swe-riges Krona lydande Lapmarker», Sthlm 1746. Järnfyndigheterna kallades längre fram helt enkelt och förståndigt Malm-bärget, hvilket ord finnarne äfversatte

o '

till Malmivaara. Huru emellertid alla dessa trenne namn, som tydligen äro förvrängda, tillkommit, härom kunna blott gissningar framkastas. Troligen hafva de, som först anfört dem, uppfattat dem orätt och nedskrifvit dem utan att äga kännedom om vare sig finska eller lapska målen. Antaga vi nu, att såväl Illuvaara som Illumavaara äro rena misstag af antecknarne, hvilket vi måste göra, enär de äro ett nonsens utan innebörd, återstår termen Gellivare, hvilken likaledes är ett dylikt vanfor-madt ord med anslutning till det, som man kan tro hafva legat till grund för de båda andra. Bokstafven g finnes så t. ex. i finska och lapska språken blott i några få utländska ord, och hvad beträffar uppgiften, att »gelli» skulle vara

= rik på renbete, synes denna vara uteslutande »konstruerad». Troligen har namnet från början antingen tett sig på finska som Jälivaara (af jälin eller jäljin = det längst bort eller efterst varande berget) eller Kellivaara (af kellistyy = det brantstupande berget) eller också på lapska som fe luvar e (af jelu = det på remnor rika, det remnade berget). För närvarande har man öfvergifvit den lapska omklädnaden, utelämnat ett a i den finska efterstafvelsen vaara (== lappskans vare = berg) och skrifver helt oreflekteradt Gellivara utan att bry sig om hvarken ortografi eller etymologi. Länsstyrelsen ifrar för att försvenska samtliga finska och lappska bygdenamnen häruppe •— må den då taga steget fullt ut och proklamera namn sådana som Hammarfjället i st. f. det meningslösa »Dundret», Hammarälfven i st. f. polyglotten Vasaraån och gifva »kyrkostaden», nu knappast begripligt kallad Gellivara, ett anslående svensknamn, som kan bära upp minnena från framfarna dagar i armodsfullt skymundan trots millionerna, hvilka hittills slumrat men nu väckas till lif af dånande malmsläggor, ett riktigt namn, som är förenligt med den mångsidiga kulturutveckling, hän mot hvilken platsen och ali bygden nu energiskt sträfva.

—— Upp t: O K.

ijot fönsterrutan regnet häftigt piskar, och sjön går hög med vreda, vilda vågor. På redden stolta skeppet löst sig sliter och drifver kring med brusten ankarketting, ett becksvart mörker täcker land och vatten: Natur'n i uppror är. — Dock sol kan skina, och stormen åter höra upp att hvina.

Ett mänskohjärta uti uppror söker förgäfves lugnet, skälfver under tårar; dess böljesvall sig lägger ej till hvila, och ingen solens stråle skingrar töcknen. / kolsvart natt det finner ingen utväg och ingen räddning undan sorgsna öden: Ett hjärtas uppror stillas blott i döden.

Filip Tammelin.