Ord och Bild: 1893

målaren ernst josephson.

I I I

Den skulle vara af guld —• och så förgyllde han den.

I den violinen mötes Josephsons starka sensationela natur med hans lika starka emotionela. Den är en symbol, han omedvetet byggt åt dem bägge. Den violinen spelar högt och passione-radt för dem, som kunna höra det — men också endast för dem — hans vilda, svärmiska längtan, hans bittra, svidande kval; den spelar dem icke på en känd folkmelodi utan med toner från hans eget sargade hjärta. Men violinen är

af guld — den är dock af guld. Hans praktlystna, färgtörstande öga har under ali längtan och ali smärta, under alla de våldsamma stämningar, som slagits om hans lättrörda själ och sjungit sina förföriska sånger i hans blod, likväl lefvat i en skönhetsvärld, som bjudit honom rikare fröjder, än som komma på de människors lott, hvilka lefva med ögonen ständigt fyllda af verklighetens grå dager, undergifvet lyssnande till spårvagnsklockornas och gatubullrets jäktande musik.

Backus. Pennteckning af Ernst Josephson. Tillhor hr Klas Fåhraeus.