Sida 189
Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes. Af P. Möller. Med 9 bilder
011 arabernas uppror i öfre kongo.
179
orsakerna* till det nu utbrutna arabupproret.
Vid Delcommunes framkomst till Tanganika var Albertville belägradt af fientliga araber, som intagit ett befäst läger ej långt från stationen, hvilken härigenom afstängdes från alla landkommunikationer och började lida brist på födoämnen. För att hjälpa Jacques beger sig Delcommune, förstärkt med 20 man från Joubert, till Albertville. Tillsammans med Albertvilles besättning kunde nu åstadkommas en styrka af 500 man, och med denna anföllos nu araberna, hvilka dock tillbakaslogo anfallet. Detta tillskrifves Jacques' och Jouberts dåliga soldater, som äro infödingar från dessa trakter och sprungo som harar, det första araberna visade sig.
Belägringen af arabernas ställning hade pågått hela dagen tills mot kvällen; 16,000 skott hade under dagen afskjutits, och fienden, som hade förskan-sat sig bakom sina starka skottvallar led svårt af törst. Araberna hade redan hissat ned sin flagga, och allt tydde på att de ämnade utrymma platsen. Emellertid blef nu en af Jacques' förmän sårad, och då samtidigt några araber lämnade förskansningarne — för att fly — togs detta som ett motanfall och förorsakade en allmän panik bland Jacques' soldater, som hals öfver hufvud, trots alla hotelser, flydde. Hade de hållit sig en kvart längre, hade araberna öfvergifvit sitt läger, nu däremot stannade de kvar, och europeernas ställning vid Tanganika blef ytterligare försämrad. Det är sorgligt, att ett företag af anti-slavist-missionens natur skall leda till utgjutandet af ännu mera blod. Anti-
* Kapten Jacques lär äfven på uppdrag af Kongostaten och för dess räkning hafva lagt skatt på arabernas elfenbenshandel — ett ytterligare skäl till stridigheter.
slavist-sällskapets humanistiska sträfvanden förtjäna helt visst att understödjas, men på villkor att de handhafvas med försiktighet och ej kompromettera den ställning, de hvita redan vunnit i Cen-tral-Afrika.
Det är från Albertville som Delcommune skrifvit sin sista rapport daterad den 15 September 1892. Han hade för afsikt att härifrån begifva sig väster ut mot Kongo. I Februari innevarande år anlände den glädjande underrättelsen, att Delcommune med återstoden af sin expedition lyckligt återkommit till Stan-ley-pool, och den 16 April firades högtidligen i Bruxelles hans och hans följeslagares hemkomst. Vid detta tillfälle präglades en medalj till åminnelse af Katangaexpeditionen, ett exemplar häraf är tillställdt kapten Håkansons släktingar.
Vi öfvergå nu till Hodisters expedition, om hvars olyckliga öden tidningsnotiser och telegram då och då under förra året haft att förtälja nyheter. A. Hodister lämnade med sin expedition Europa på hösten 1891. Han hade en flerårig erfarenhet från Kongo och hade äfven besökt araberna därstädes och med dem ingått vänskapsförbund samt förberedt kommande handelsförbindelser. Expeditionen följde Kongo uppefter och befann sig den 11 Mars 1892 med ej mindre än 17 europeer i arablägret vid Isangi vid Lomamis utflöde i Kongo.
Vid en blick på kartan öfver dessa trakter se vi, att Lomami och Lualaba (öfre Kongo) löpa parallelt och på föga afstånd från hvarandra. Hodister hade nu för afsikt att bilda handelsfaktorier utefter såväl Lomami som Lualaba. Som dessa trakter redan förut voro ockuperade af araberna, hvilka där samlat massor af elfenben, var nu meningen att
Källa: Project Runeberg ·