Sida 408
Ur Epilog vid Jubelfestpromotionerna i Upsala domkyrka den 6 September 1877 af C. R. Nyblom
.418 c. r. nyblom.
Och längre ned — hvem stannar ej, omvaggad
aj höga tankar vid den enkla sten,
af tusen sinom tusen fötter naggad,
där nu de hvila, Carl Linnei ben!
Och höga måste väl de tankar kallas,
som tala varmt och lefvande till allas,
den höges som den läges bättre jag
om Guds natur, om blommorna och gräsen,
och om de tusen sinom tusen väsen,
hvars drott han var — ja, är ännu i dag.
Men nog af minnen! Detta hus fått skåda långt mer än mänsklig tunga tälja kan. Det stått i stormens, stått i eldens våda och står ännu — symbolen af en man, som oförfärad mött oblida öden och ser pä gamla dar med lugn mot döden.
Men nej — du skall ej dö! Fram skall du stå i ny gestalt igen ur seklens aska och liksom fordom upp mot himlens blå med andakt sträcka dina spiror två och väfva samman, maska invid maska, din stenbrokad med blad och rosor på. Då skall du, klädd i friska färgers slöja, se Sveriges unga stam till bön sig böja här under hvalf, som stått sex hundra år på vakt kring konungars och snillens bår.
I detta hopp, med denna tro vi bringa
vår tack till dig, du gamla tempelhall,
som hört så mången högtidssång sig svinga
ur rörda hjärtan till Guds fotapall.
Haf tack för skydd åt vetenskapens söner,
haf tack för goda ord och varma böner,
och var för Svealanden du en tolk
att kyrkans män och forskningens likt bröder
försmälta i den kärlekseld, som glöder
för sannt och rätt och godt, för kung och folk.
Källa: Project Runeberg ·