Boken om Stockholm i ord och bild

matnyttiga föremålet för sin ömma låga och går sedan därifrån för att i Humlegården fortsätta sin födande kurtis med en annan.

Någon har ställt fram en rad grönmålade stolar och ett par äldre damer skynda genast att mot fem öre försäkra sig om hvar sin stol. Kanhända anse de sig genom kopparslanten hafva bevisat, att de äro litet förmer än den publik, som gratis fyller »Parkens» många säten, kanhända finna de också sin plats bekvämare. Det är svårt att säga och hör ej hit, det tillhör antagligen kapitlet om den mänskliga fåfängan, och det faller ej inom dessa kåseriers ram. Men funnes det ej tydligt angifvet, att en hvar måste erlägga afgift för att få sitta här, brydde sig nog ingen om de rankiga stolarne.

Midt på en gång sitter en tre års pys och bygger af sand ett Babels torn i miniatyr, medan sköterskan söker honom i »Parkens» andra ände. Den lille smetar ytterst omsorgsfullt ned sina ljusa kläder och jublar högt, när sandhögen reser sig ett stycke i höjden. Men plötsligt faller alltsammans ihop, hans stolta byggnad ramlar, som den gjort för så många andra, större och klokare än han. Ett ögonblick gör gossen min af att gråta, men afstår därifrån och återtager sin byggnadsverksamhet. Och nu lyckas han verkligen få sandkullen en tum högre än nyss förut, men då faller den på nytt. Men han visar ingen lust att gråta mer, utan börjar sitt fruktlösa arbete om igen, och hvar gång hans torn rasar, tager han i med ny energi.

Då får barnjungfrun, som ströfvat genom hela »Parken», syn på honom. Hon är åtskilligt förargad öfver sitt onödiga sökande och hennes blandade känslor gifva sig luft i några allt annat än milda ryckningar och en kort tillsägelse, att de skola gå hem, solen är nere. Den lille protesterar, han kan ej minnas, att lian haft så roligt förr, och önskar fortsätta sin afbrutna lek, men däraf blir ingenting. Han får veta, att småbarn icke äga någon vilja och han går bedröfvad för att tio steg från lekplatsen glömma det hela.

Och precis som han och hans sköterska komma långa rader af jungfrur ledande småttingar från alla de andra lekplatserna, från »Torget» och Humlegården, mot hemmet efter en dag till-bragt bland sand och dam men också i frihet och solljus.