Sida 430
Hur Stockholm provianterar, af Axel Kerfve
stockholmaren så väl känner till med dess i skinnmössor och fårpälsar instufvade »sumprunkare», hvilken benämning uppkommit däraf, att jakterna — hvilka äro byggda som »fisksumpar» — sättas i vaggning genom en väldig sten, som är fäst i ett från gaffeln eller salningen nedhängande rep. Vaggandet måste ske för att hålla fisken i sumpen vid lif.
Det är icke småsmulor af fårkött, som sålunda föras hit i de finska tinorna. Vi hafva hört att denna import pr år belöper sig till cirka 100,000 kilo! Och af annat kött kommer det från Finland pr år minst dubbla denna vikt eller öfver 200,000 kilo. Lägga vi så till detta, att samma vårt gamla systerland årligen förser Målaredrottningen med närmare 200,000 kilo fågel af skilda slag, kan man icke påstå, att Aura lämnar sin gamla härskarinna att till den snart sekellånga sorgen äfven lägga lidande af svält!
Men hvad bli dessa offervilligt lämnade understöd in natura mot sådana kvantiteter, som — specielt beträffande fläsk — kommer till Hennes Majestät Stockholms taffel från Amerika! Vi ha hört nämnas, att denna tribut pr annum skall belöpa sig till ungefär två och en half million kilo!
Hva’ sägs om de’?
Och ändå få sådana massor af äkta svenska svin släppa till sina skinkor för samma snart sagdt omättliga kraf, hvilket ju verkligen kan kallas grymt!
Men när fann man en verklig skönhet, som icke äfven var grym? .. . Sällan!
❖ *
*
Vi nämnde något om fågel.
Finland ger oss som bekant en stor del af denna läckra vara. Men hufvudparten få vi dock från våra norrländska skogar, som af denna bevingade sångarevärld pr år ger oss närmare
300,000 kilo tjädrar, orrar, snöripor och andra arter. Priserna stå nu — sedan kommunikationerna med Norrland år från år förbättrats — ganska jämna hela året om — äfvenledes på det
Källa: Project Runeberg ·
