Sida 445
Frälsningsarmén. Några konturer, af Gustaf Janson
lera med, innan en blek kvinna står där och med ännu större häftighet förtäljer samma sak på nästan samma sätt. Trots af-brotten från exalterade kamrater slungar hon ut sitt vittnesbörd och just hennes regellösa svada kastar några nya troende ned framför upphöjningen.
Men när inga flera själar stå att vinna, slutar mötet med en jubelsång, hvari fienden (bundsförvandten?) djäfvulen hånas för sitt nederlag — och i sällskap med den undrande och tviflande menigheten aflägsnar sig åhöraren, medan en sista salva af handklappningar och exalterade amen smattrar bakom honom, äfven han grubblande öfver en af tidens märkligaste rörelser, hvilken hos hvar och en, som vill se något mer än tingens yta, ovillkorligen måste väcka många tankar. Och bortsedt från de grofva godtköpseffekter, hvarmed armén fångar själar och rekryterar sina led, kan det ej bestridas, att den på sitt sätt för många fyller ett djupt kändt behof.
Det är emellertid icke alltid själafisket varit rikt. Frälsningsarméns uppkomst — åtminstone här i landet — liknar på långt när ej dess fortsättning.
Den, som skrifver dessa rader, minns ännu med hvilken häpnad han som skolgosse bevittnade de första trefvande stegen på den väg, som ledt till stor makt och härlighet — för många.
Det var i nuvarande Folkteaterns salong slaget stod. På de tunga bänkarne trängdes en mycket blandad publik och vid ingången posterade ett par poliskonstaplar, som med nedlåtande välvilja betraktade virrvarret och grepo in, då oordning hotade att uppstå. Och på estraden (scenen) stodo några bleka kvinnor med gitarrer och vittnade eller sjöngo. Det var mest hån och glåpord, som mötte dem, men de tröttnade ej och gåfvo lika litet vika därför.
De första adepterna blefvo fyllbultar och poliskunder och hånet växte till orkan. Men de bleka kvinnorna på estraden försvarade sina proselyter som lejoninnor och när larmet kring dem tystnade för en sekund, ljödo deras sånger lika högt som förut. Och deras sega, aldrig sviktande ihärdighet har burit frukt; på den grund, de lade, har en, åtminstone till det yttre, präktig byggnad uppförts.
Källa: Project Runeberg ·
