Sida 468
Bland uteliggare, af F. Heurlin
dagar, en kamrat vid universitetet. Han hade där varit en munter fyr, som aldrig tog studierna särdeles på allvar, men han hade dock till slut lyckats krångla sig igenom medikofilen. Därmed voro emellertid studierna för alltid slut. Han kom till Stockholm, och sedan han förslösat ett litet arf, började för honom ett bohémelif, hvarunder han allt mer förföll och icke sällan stod omnämnd i rättegångsreferaten såsom föröfvare af allehanda bedrägerier. Han hade varit gift med en grönsaksmånglerska, hvilken aflidit, sedan han genom sitt oordentliga lif bragt henne i
elände. Han ryckte häftigt till, när han fick se mig, men vände sig sedan bort, och det var uppenbart, att han ville, att jag skulle låtsas icke känna igen honom.
Under det jag med konstaplarne fortsatte kringströfvandet i skogen, stötte vi icke långt från en af dess utkanter på ett par, en man och en kvinna, som lågo försänkta i djup sömn på bara marken — i en sömn lika lugn, tycktes det, som den patriarken njöt i Betel med stenen till hufvudgärd, fastän de sannolikt icke som han hade några ängladrömmar. Midt emellan dem var ut-
Boken om Stockholm. 59
Källa: Project Runeberg ·
