Sida 186
Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes. Af P. Möller. Med 9 bilder
I 82
p. möller.
kanson, som redan förut tillbragt tre år i Kongostatens tjänst, vidare en läkare, en geolog samt ytterligare fyra hvita (af hvilka två måste hemsändas på grund af sjukdom). Expeditionen hade till uppgift att, framträngande utmed Kongofloden och dess biflod på vänstra sidan, Lomami, uppnå Katanga med särskildt syfte att utforska dess kommunikationsleder, handelsresurser och eventuela till-
Kaptenen Carl Håkanson.
gång på ädla metaller och mineral. Den 13 maj 1891 befann sig expeditionen med 370 man, bärare och soldater vid byn Gongo-Lutita (40 48' 36" sydl. lat.). Denna by är belägen vid Loma-mi-floden, som man hittills följt, men nu öfvergaf. Expeditionen styrde kurs syd-syd-väst, stannade för geologiska undersökningars skull en månads tid i byn Kilemba Masseia, i hvars närhet en portugisisk slafkaravan på 300 man,
som ville motsätta sig Delcommunes frammarsch, upprefs och skingrades. Vägen gick därefter österut, tills man uppnådde sjön Kassali — en utvidgning af Lualaba. Det var den 30 augusti 1891; hufvudkolonnen, som nu styrde rakt sydligt, hade redan passerat Kassali och hunnit till dess södra ända, där en liten biflod, Lovoi, rinner ut i, Lualaba. För att trygga karavanen mot de påträngande infödingarne hade ett arrièregarde 1 under kapten Håkansons befäl lämnats' efter för att på ett visst afstånd följa efter karavanen. Delcom-mune skrifver nu i sin rapport: »Denna dag, den 30 augusti, blef den hittills olyckligaste under expeditionen. Hela arrièregardet (Håkansson och 12 soldater) har blifvit massakreradt af Ba-lubas från Ivikondja. Expeditionen befann sig då redan på Lovois stränder 25 kilometer från striden och var fullkomligt urståndsatt att kunna hjälpa vår beklagansvärde och saknade följeslagare. Strax efteråt kommo vi själfva i strid med Balubas. Vi dödade Ki-kondja, chefens broder, och togo fem kanoter, med hvars tillhjälp vi. kunde sätta oss i säkerhet på andra siden floden. »
Ofvanstående rapport, skrifven i största hast och tydligen i ovisshet, om den någonsin skulle framkomma till Europa, är, som synes, mycket summarisk. Efter expeditionen Delcommunes hemkomst (se nedan) har emellertid författaren direkt från hr Delcommune erhållit följande detaljupplysningar öfver vår landsmans död. Delcommune berättar: »Håkanson avait trop bon coeur. Jag hade på morgonen vid uppbrottet från lägret nödgats kvarlämna en sjukbärare — man kan ej taga sådana med sig utan måste lämna dem i infödingarnes vård. Håkansön, som emellertid tyckte det vara synd om karlen,
Källa: Project Runeberg ·